Sjukvård eller sjuk vård....

Idag blev jag sjukskriven. Jag är från och med i dag och två månader framåt sjukskriven av en läkare, sedan får vi ju se vad försäkringskassan säger. De har ju alltid rätt i sin sak, utan att en enda gång träffat mig. 

De har aldrig gått en dag i mina skor, upplevt min vardag. Men de har  rätten att bestämma huruvida jag mår och hur mycket jag an arbeta.

Som jag berättat tidigare har jag haft svårt att få kontakt med min läkare. I förra veckan ringde de från kliniken och sa att jag fått en ny tid, hos en ny läkare. Sedan 2004 är detta min 6.e läkare på psykmottagningen i Ystad. Vissa av dessa läkarna har jag aldrig träffat personligen, utan de har skrivit ut medicin per telefon!

Iallafall, idag när jag kom dit blir jag bemött av en trevlig kvinna som tar i hand och kommer ihåg vad jag heter från det hon går från väntrummet in till sitt rum. (plus i kanten)

Hon berättar dessutom att hon läst igenom min journal  och det första hon frågar är;  varför har du inte blivit sjukskriven? 

Med tanke på hur hon uppfattat att jag mår och med alla utredningar och olika samtal jag ska gå i blev jag idag sjukskriven för att vila upp mig. Hon anser, vilket även jag funderat på att jag även har, att jag har en ny depression förutom min ADD.

Det känns så skönt. Jag vill inte vara sjukskriven i all framtid, jag känner bara att det är skönt att få slappna av. Jag behöver inte jaga ett nytt jobb, när jag inte mår bra. 

Nu ska jag vila och samla ny kraft.

Att veta vad man letar efter

Stor del av min tid hemma går ibland åt att leta efter saker. Är det inte jag som förlagt mina egna saker så kanske jag ska leta efter något åt barnen. 

Eftersom jag inte är så bra på att hålla ordning i hemmet (ännu), så har ju såklart inte barnen heller lärt sig att plocka undan. 

I skolan och på dagis är de jätteduktiga och vet exakt var alla saker ska vara.

Här hemma har ju sakerna aldrig haft en självklar plats, utan hamnat där det varit ett tomt utrymme. Därför har man ibland kunnat hitta saker på de mest underliga ställen...

Min man har gjort sina tappra försök att skapa ordning, men eftersom inte resten av familjen inte varit inne på samma linje, har det varit som att kämpa i uppförsbacke.

Nu FÖRSÖKER jag verkligen och ni ska veta att det inte är lätt. Nu måste jag ju liksom komma ihåg vilket ställe jag har lagt saken på, dessutom ska jag efter jag använt den, LÄGGA TILLBAKA DEN PÅ SIN PLATS. 

Det värsta är ju att vid vissa tillfällen när jag letar efter något, hittar jag en annans sak och då ska den på rätt plats. Sedan har jag glömt vad jag först letade efter. Moment 22!

Solen skiner...

...och jag med den.
Idag har solen värmt oss lite här i södra delen av landet och vi har nåtts av nyheten att vi fått en ny prinsessa i landet. Har faktiskt känts som den bästa dagen på länge.
När man mår som jag gör är det ibland svårt att ta vara på de små glädjestunderna i livet.
Som att barnen får mig att skratta, en vårblomma i rabatten eller trevliga samtal med en vän. Det är mycket jag har att vara tacksam över som jag ibland glömmer.

Ta vara på solskenet och njut mina vänner!

Tänk om....

bild lånad från www.prinsessor.nu

Sista dagarna har varit jobbiga.
  "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv" som Winnerbäck sjunger.

Detta påverkar så klart resten av min familj. Förlåt mig, mina älsklingar....

Dessutom blir det jobbigt att boka in saker med andra. Jag kan i ena sekunden känna att JAAAA, vi träffas och hittar på något och i nästa sekund, NEEEEJ, jag vill inte. 

Detta är såklart inte personen i frågas fel, det är jag som inte mår bra!!!!

Men det är inte så lätt att förstå, framför allt inte för mina barn, fyra och sex år att mamma är ombytligare än en kameleont. 

bild lånad av www.prinsessor.nu

I förra veckan tog Malene med bloggen Adhd/Add/Autism alla har lättheter upp en intressant aspekt i flera av sina inlägg. (alla hennes inlägg är för övrigt bra). De handlade om de funktionshinder och hjärnskador  barn som tagit vaccinet mot influensa-viruset fått , narkolepsi. 

Detta är ju givetvis en mycket tragisk verklighet, men jag håller med Malene till fullo. Tänk om vi som har NPF-nedsättningar från födseln fått samma förståelse och hjälp från myndigheter och medmänniskor. Ingen ifrågasatte våra vardagsproblem, vår trötthet, vår oro.

Då detta upptagit mina tankar sista dagarna sa jag nu skriva så här:

Tänk om vår Kronprinsessas blivande barn har en 
 Neuro Psykiatrisk funktionsnedsättning?


Tänk om den lille prinsen eller prinsessan har Autism, Asperger, ADD, ADHD?
Vad händer då?


Stoppas barnet undan i en garderob? (vilket kanske skett för tvåhundra år sedan?
Döljs problemen med hjälp av alla hovdamer och annat folk som springer mellan benen på kungligheterna?


ELLER?
Får vi kanske plötsligt den upprättelse och förståelse vi behöver och är förtjänta av???
Får vi också sitta i debattprogram och göra vår röst höjd utan att någon tvivlar på vår sanningshalt. Kan de som mår så dåligt att de inte orkar arbeta få bli sjukskrivna utan oförstående personal hos försäkringskassan?
Kan ALLA barn (och vuxna) med funktionshinder får den hjälp de behöver i skolan och i sin vardag?


Ett handikapp behöver inte synas utanpå!!!


Men kära Victoria och Daniel, ert barn är inte ensamt....Vi är många fler än vad ni tror ...listan kan göras hur lång som helst, titta bara här.
Så lycka till med ert blivande föräldraskap!




ps. Gör som jag, bli en Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa - ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på www.hjarnkoll.se

Att tänka på när allt känns svart.

Jag är tacksam!

Jag är tacksam för att jag måste städa efter en fest

- det betyder att jag har vänner.

Jag är tacksam för skatterna jag betalar

- det betyder att jag har ett jobb.

Jag är tacksam för att kläderna är lite trånga

- det betyder att jag har mat på bordet.

Jag är tacksam för att gräsmattan behöver klippas, fönstren tvättas

och hängrännorna rensas

– det betyder att jag har ett eget hem.

Jag är tacksam för skuggan som bevakar mitt arbete

- det betyder att jag är ute i solen.

Jag är tacksam för alla klagomål på politiker

- det betyder att vi har yttrandefrihet.

Jag är tacksam för att parkeringsplatsen är längst bort

- det betyder att jag har råd att ha bil.

Jag är tacksam för min höga elräkning

- det betyder att jag har det varmt.

Jag är tacksam för kvinnan bredvid mig som sjunger falskt

- det betyder att jag kan höra.

Jag är tacksam för tvätthögen på bordet

- det betyder att jag har kläder att ta på mig.

Jag är tacksam för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen

- det betyder att jag har kunnat arbeta hårt.

Jag är tacksam för väckarklockan som ringer på morgonen

- det betyder att jag får leva en dag till!

Ur ”Det är aldrig kört” av Kristina Reftel

Denna fina dikt delade en vän med sig av på Facebook. Det är så lätt att glömma alla saker omkring sig när livet känns svart. 

Fast det är svårt att fokusera på allt som faktiskt är bra när man själv mår dåligt.

Tack än en gång för era kommentarer, det är faktiskt inte bara jag som mår skit ibland, tack för telefonsamtal från familj och vänner, jag är glad att jag har er.

Mest skit...

Ska det vara så här? Livet????

Känner just nu att det mest är skit. 

Orkar inte...

Vill inte...

Kan inte...

Men jag måste..

Har två underbara barn som behöver sin mamma. 

En man som försöker förstå sig på mig.

Vänner som hör av sig men som det är svårt att förklara för

- ena dagen är allt toppen, jag an allt, vill umgåsoch sedan, nästa dag, 

sjunker jag ner i avgrunden på nytt....

När ska det bli bättre?????

Träning+ADD= ???

Hej och tack till alla läsare som nu börjat läsa min blogg! Vissa dagar har jag sett att det varit över hundra läsare inne och det är superkul! Jag hoppas ni hittar något intressant och att ni får hjälp! 

Kontakta mig gärna om ni vill att jag ska ta upp något ämne om ADD eller ADHD.

Hoppas ni följer med i fortsättningen också!

Vissa dagar är jobbigare än andra. Det känns som jag inte riktigt kommer igång. Tyvärr gör detta att jag istället blir orolig, irriterad och det slutar med att jag gråter. Dessutom får jag dåligt samvete för att mina barn alltid har en irriterad och ledsen mamma.


Nu försöker jag få bättre kondition för att få bättre ork. Dessutom tror jag att jag blir "skarpare i huvudet" av att få röra på mig. Ofta känner jag mig lugnare och mer tillfreds när jag tränat.

"Tänk på motion som läkemedel", säger John Ratey, MD, biträdande klinisk professor i psykiatri vid Harvard Medical School. "För en mycket liten handfull personer med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD ADD), kan det faktiskt vara en ersättning för stimulantia , men för de flesta, är det ett komplement - något de borde absolut göra, tillsammans med att ta medicin för att hjälpa till att öka uppmärksamheten och förbättra humöret ".

Själv tror jag att barn och vuxna med ADD/ADHD behöver röra sig mer överlag. Just barn med koncentrationssvårigheter bör ges flera tillfällen i veckan att röra på sig. Tyvärr minskar lektionstiden för idrott i skolan och 

När du rör på dig fysiskt som vid träning utsöndra din hjärna endorfiner,  hormonliknande föreningar som reglerar humör, glädje och smärta. 

Samma utbrott av aktivitet ökar också hjärnans dopamin, noradrenalin och serotonin nivåer. Dessa kemikalier i hjärnan påverkar fokus och uppmärksamhet, som är en bristvara hos dem med ADHD.

 "När du ökar nivåerna av dopamin, du öka uppmärksamheten systemets förmåga att vara regelbunden och konsekvent, som har många goda effekter", förklarar Ratey, som att minska suget efter nya stimuli och öka hyperaktiviteten!

Så nu snörar jag på mig löpardojorna och ger mig ut med hunden. Vi behöver motion båda två!

Huvudbry

Nä, bli inte oroliga! Jag hör inga röster i mitt huvud, men ibland får jag idéer! Lite väl många idéer. Samtidigt!

Senaste dagarna handlar tankarna om vad jag ska göra framöver. Hmmm, det skiftar väldigt kan jag säga. Varje morgon känns allt bra, jag får nya idéer och känner mig stark och säker på vad jag kan och vill.
Under dagen blir det rörigare och rörigare i skallen, andra tankar hoppar in och stökar till det. Jag vet inte vad jag kan, vad jag vill och vart jag ska. Inte någonting, jag blir ledsen och irriterad och ångesten kryper sig på. Suck!

Ena dagen vill jag jobba hemifrån, det skulle kännas skönt när jag mår dåligt. Sitta och sy, pyssla, renovera. Tanken är att jag ska sälja sakerna i en webbutik samt stå på mässor mm. Just nu känns detta som det bästa alternativet.

Andra alternativet är att hitta ett jobb i en butik. Har ju tidigare både haft egen inredningsbutik samt varit butikschef i klädaffär. Tyvärr är det dåliga arbetstider samt ganska dåligt betalt. Suck!

Tredje alternativet är att fortsätta på min bana inom Idrott och Hälsa. Jag är ju utbildad Idrottstränare samt Friskvårdskonsulent.  Jsut nu känner jag mig inte så pigg på att försöka inspirera andra, men vissa dagar kan jag bestiga Mount Everest! Kanske läsa till Kostrådgivare eftersom jag tycker det är intressant och vill hjälpa andra.

Fjärde alternativet är Trädgård. Jag jobbade som trädgård och parkskötare innan jag blev arbetslös i höstas. Det är kul men jag har ingen längre utbildning, då behöver jag läsa och de utbildningarna kostar för mycket. Grrrrr!

Femte alternativet...JA, det ploppar nog upp i huvudet när som helst.

Under tiden hjälper jag en väninna med en fin butik att ordna en tävling på min andra blogg. Tryck på texten under bilden så kommer du till tävlingen:

Bohemian Vintage