måndag 13 februari 2017

Idrott för alla - Låt alla bli vinnare!

I en artikel på SVT anges att barn med NPF-diagnoser tenderar att sluta idrotta i större utsträckning och tidigare än barn och ungdomar utan diagnos. Detta pga av de har svårare för att förstå ledarnas instruktioner, svårt att vänta på sin tur och att tävlingsmomenten kan vara stressande. Saker som ett barn utan diagnos kanske inte finner så svårt.
bild lånad från nätet
Detta tycker jag är väldigt oroande. Jag tror att fysisk aktivitet i form av idrott och friluftsliv är jätteviktigt för barn med NPF-diagnos då detta kan hjälpa dem att hantera sin diagnos eftersom fysisk aktivitet i olika studier visar sig främja koncentrationsförmågan, öka självkänslan samt motverkar rastlöshet, stress och sömnbesvär. Själv har jag märkt att min ångest minskar avsevärt de dagar jag genomfört någon form av träning.

Vad kan vi då göra för att behålla barn och ungdomar med speciella behov inom idrotten?
Jag tro mig veta att kan vi öka medvetenheten hos framförallt ledarna kan detta hjälpa till. Synen på att diagnoser som ADHD, aspergers och autism kan vara stora tillgångar i ett idrottslag måste stärkas. Alla ska känna sig behövda oavsett diagnos eller handikapp i tidig ålder.

Personer med tex ADHD, har ofta mycket energi och kan ofta träna och nöta in saker och moment i oändlighet. Kan de övervinna rädslan för att göra fel och "inte passa in" har du en idrottare som gör allt för att ta sig till toppen. De har förmågan att hitta lösningar och "tänka utanför boxen" vilket kan göra personen framstående då individen gärna testar nya träningsformer och övningar. Det som dock är viktigt är att inte förändra för mycket utan förbereda adepten och förenkla komplexa övningar genom att dela upp dem i olika moment innan de avanceras.

Är det svårare för ett barn med NPF att förlora? Nej, jag tror att detta är väldigt individuellt. Jag tror inte något barn tycker om att förlora. Jag är själv motståndare till för tidig elitsatsning och tycker att fokus kan läggas på annat inom idrotten än tidtagning, målräkning eller mätning.

Försök att hitta andra moment som kan bedömas när ni tränar/spelar. Vilket lag passar flest gånger innan målet utförs. Vem peppar de andra bäst på träningen? Vilket lag kan hitta på bästa hejaramsan? Få barn och ungdomar att förstå att alla är lika viktiga för laget även om man inte är med på matcherna.
Det behövs alltid människor som gör saker runt omkring ett lag. Kanske är det roligare att få vara den som har ansvar för vattenflaskor och påfyllning av dessa inför matchen/träningen och som sedan får springa in med dessa under match/träning. Detta är kanske början för någon som inte riktigt vågar spela match eller tävla, efter ett tag känns inte tävlingsmomentet så svårt och främmande och det känns ok att vara med på plan en längre stund. För vissa barn är det viktigare att få ha en tillhörighet och få känna sig delaktig än att prestera och vinna.

Som tränare och ledare ska du komma ihåg att det i de flesta fall inte syns på en person om den har en NPF-diagnos. Det kan vara så att problemen för barnet främst märks i skolan eller hemma, men att barnet fungerar perfekt i idrottsmiljön. Därför ska du alltid prata med barnet och dess föräldrar innan du talar om eventuella svårigheter/problem för hela laget. Sköter du ditt uppdrag bra ska du inte behöva göra skillnad. De flesta barn behöver tydliga regler, lätta instruktioner och extra förklaringar för att förstå.

Det viktiga är att lyfta varje barns positiva egenskaper. Har skoldagen bestått av stora hinder av "måsten och uppförsbackar" kan det vara fantastiskt skönt att få göra av med överskottsenergin genom att bara få springa av sig eller göra roliga övningar i sin fritidsaktivitet. Se överskottsenergin hos ett barn som en tillgång. Ge dem extra uppgifter, som löprundor, hämta koner, hjälpa till att snitsla banor eller skriva upp saker. Ha alternativa övningar som är enkla och uttröttande om en övning är för svår så att ingen behöver känna sig utanför genom att stå bredvid-

Med lite extra förberedning och framförhållning tror jag att vi kan få fler att stanna kvar inom idrotten. Du som ledare kan förändra och se till att alla känner sig välkomna och behövda. Leta gärna böcker och information för att lära dig mer. Jag hjälper gärna till om du som ledare eller förälder vill ha tips och råd.

Som barn och ungdomsledare är det din uppgift att se till att alla får känna sig som vinnare!