Helt sjuk, sjukare, dödssjuk...

lånad på nätet

Idag gick min hjärna igång igen. Denna gång kring en debatt som alltid verkar pågå....försäkringskassans överjävliga beteende mot sjuka människor i vårt samhälle.
Har själv haft problem med deras regler då jag vid tillfälle mått dålig och har en nära släkting som just nu, psykiskt sjuk och utmattad kämpar mot deras bestämmelser om hur länge du är sjuk....

Idag handlade det visserligen inte om psykisk åkomma, utan om cancer, i detta fallet med dödlig utsikt. Personen i fråga, en 23-åring, ber att bli utskriven från sjukhuset för att vårdas i hemmet under sin sista levnadstid. Hans sjukdom går inte att bota.
Väl installerad i hemmet, i väntan på slutet, hör Försäkringskassan av sig:

-Hörru, du, du, hur mår du egentligen? Mår du bättre eftersom du nu kommit hem.
När kan du tänkas börja arbeta igen?

Mannen förklara hur läget ligger till. Han ligger för döden och kan tyvärr inte jobba något mer.
Då lägger in "kassan in stöten och skickar ut ett av sina fantastiska brev....

Försäkringskassan vill ha ett skriftligt intyg på när mannen beräknar att han avlider.....

Behöver jag förklara hur sjukt detta är? Ska vi människor i Sverige, behandlas på detta sätt. Nu är detta fall en extrem situation där både den sjuka killen och hans anhöriga kränks. (artikeln i metro hittar du här:)

När du är sjuk, fysiskt eller psykiskt är det många gånger svårt beräkna rehabiliteringstiden. Inte ens din läkare som sjukskrev dig och träffade dig personligen kan säga exakt.
 Ska då en handläggare som sitter på" kassans" kontor bestämma detta utan att träffa dig?

Ja, jag vet att reglerna ändrades eftersom många utnyttjat systemet. Dessa människor behöver också hjälp, men främst motivation att gå till arbetet.

 Men hur ska det bli för de som inte stämmer in i mallen och är sjuka ?

• Bryt ett ben= sjukskriven 65 dagar???
• Stroke =sjukskriven 95 dagar???
• Utmattningssyndrom =sjukskriven112 dagar????
• vård av cancersjukt barn=  vårdnadsbidrag 165dagar????

(dessa siffror är gissningar av mig)

När dina sjukskrivnings agar tar slut? Du mår fortfarande dålig eller har så ont att du inte orkar och kan arbeta?

Vad gör du?

Vem står på din sida?

lånad på nätet

Ordning i oredan...

lånad från nätet

Ibland blir liksom vissa uppgifter övermäktiga. Som bara det här med att städa mitt skrivbord. Mitt skrivbord är kombinerat, pyssel, sy och studiehörna. Och om ni vet hur en rörig människa är kan ni multiplicera detta med 10 så har ni min arbetsplats. 

Min man suckar och blundar när jag säger att jag ska städa, för han vet hur det blir. Oftast ännu rörigare än tidigare, jag irriterad på mig själv och studierna hamnar efter.

Nu är jag där igen, hela sportlovet har gått åt till att "städa", eller röra till. Detta har resulterat att inget har blivit sytt av beställningarna, inga studier har gjorts och alla saker jag kastade ner från skrivbordet på golvet ligger kvar...plus lite till.

I morgon SKA jag ta resten, jag lovar, mig själv....annars kastar jag resten i en sopsäck. Nu måste studierna in, beställningarna på kläder bli klara, dessutom vill barnen pyssla.

Visa lite vänlighet

Ingen lär väl ha missat att det igår var Alla hjärtans dag. En dag som är fylld av överraskningar, kramar och kärlek om...du inte är ensam.

Jag har ju turen att ha man,  två finfina barn, två bonusbarn, ett bonusbarnbarn, föräldrar, svär-föräldrar och andra vänner omkring mig som jag kan överösa med kärlek, kort eller presenter.

Dessutom fick jag vackra kort och presenter av mina fina barn som de själv pysslat ihop. Jag fick hälsningar på Facebook, per mail och en kram som värmde.

Jag och min man har pratat med barnen om det här med Alla hjärtans dag, att det är "kommersiell" dag, som växt till en dyr historia, istället för att var det den var tänkt för från början. 

Barnen och jag pratade om att man ska vara snäll och visa vänlighet ALLA dagar och gärna hjälpa någon eller prata med någon som är ensam under vilken dag som helst hela året, inte bara tänka på dem som finns runt omkring en dagligen.

Så idag får du en uppgift av mig: Hör av dig till någon som du vet är ensam, hjälp en sjuk granne, öppna dörren för någon med för många kassar, säg hej till någon yngre i korridoren i skolan som du vet har det svårt. Sätt dig sidan om din ensamma kollega i lunchrummet eller skicka ett kort till någon du tänker på men aldrig får "tid" till att ringa.

Att hjälpa någon annan eller ge dem en kram är helt GRATIS, men har ett värde som är dyrare än ett stort fång med rosor!

GLÖM ALDRIG DET!

Lite nervös

Jo, det är jag nog allt. Denna termin ska jag läsa heltid på Sveriges Lantbruks universitet SLU i Alnarp. En kurs, Kyrkogårdsförvaltning, börjar i morgon och en kurs, fortsättningen på Hälsoträdgårdar börjar i April. 

Jag brukar tycka det är roligt att träffa nya människor och anta nya utmaningar men har sista tiden börjat undra vad folk tycker om mig.

Jag är glad för det mest och pratar glatt på om allt.

Kanske är det så att jag pratar för mycket?

Babblar jag bara på utan att lyssna på vad andra har att säga? 

Ja, ibland gör jag nog det. Fast oftast handlar det om att jag är rädd att glömma bort det jag tänker på att jag måste säga och då avbryter jag. Knasigt eller hur?

Har fortfarande inte fått min diagnos färdigställd. Även om min psykolog anser att jag ligger inom ramen för ADD/ADHD är jag inte diagnostiserad förrän ett gäng andra doktorer som ännu inte träffat mig har bestämt så. Men vad hjälper det? Jag förändas ju inte av en diagnos. Jag är ju fortfarande samma Cilla. Jag vill inte ha en diagnos att skylla på. Det jag vill ha hjälp med är hur jag ska hantera de dagar och stunder när allt blir kaos. När inte hjärnan gör något rätt....

Kanske lite koncentration skulle hjälpa, undrar någon? Ja, men då koncentrerar jag mig på att INTE avbryta den som pratar och då lyssnar jag ju inte. Hmmmm....tips mottages tacksamt.