En fyrtioårig kvinna, mitt i livet.
Gift med en förstående man som just nu gör sitt bästa för att hjälpa mig.
Har haft problem hela livet med att passa in, aldrig vetat vart och hur jag skulle göra.
En ångest har förföljt mig under många år som jag dämpat genom att gråta eller alltid vara sysselsatt med något.
Känner just nu att jag måste våga känna efter, vad jag tycker, vad jag vill, vad jag kan. Har försökt passa in i olika ramar, varit duktig i skolan, kämpat på och fått hyfsade betyg.
Har dock alltid haft svårt att göra saker klart. Har bla en ofärdig universitetsutbildning hängandes efter mig, som skaver. Vet bara inte hur jag ska orka ta tag i de sista 10 poängen.
I hemmet kanske de största problemen syns, jag har INGEN ordning. Borde nog blivit ekorre, eftersom jag samlar på allt. Tack och lov inga "dyrare" prylar, men har nog minst två av det mesta. Vissa anser mig nog bohemisk i min livsstil, eftersom jag älskar gamla saker.
Min man fasar för när jag ska städa, eftersom detta ofta leder till en ännu större röra.
När jag ser tillbaka på livet ser jag vissa mönster, jag har alltid tröstat mig med olika begär. Antingen, äter jag för mycket vilket lett till övervikt, eller så tränar jag för mycket, i perioder trösthandlar jag kläder och prylar.
Förhoppningsvis kan min och min familjs uppmärksamhet på problemet nu göra att jag kan lära mig leva lagom....
