Helt sjuk, sjukare, dödssjuk...

lånad på nätet

Idag gick min hjärna igång igen. Denna gång kring en debatt som alltid verkar pågå....försäkringskassans överjävliga beteende mot sjuka människor i vårt samhälle.
Har själv haft problem med deras regler då jag vid tillfälle mått dålig och har en nära släkting som just nu, psykiskt sjuk och utmattad kämpar mot deras bestämmelser om hur länge du är sjuk....

Idag handlade det visserligen inte om psykisk åkomma, utan om cancer, i detta fallet med dödlig utsikt. Personen i fråga, en 23-åring, ber att bli utskriven från sjukhuset för att vårdas i hemmet under sin sista levnadstid. Hans sjukdom går inte att bota.
Väl installerad i hemmet, i väntan på slutet, hör Försäkringskassan av sig:

-Hörru, du, du, hur mår du egentligen? Mår du bättre eftersom du nu kommit hem.
När kan du tänkas börja arbeta igen?

Mannen förklara hur läget ligger till. Han ligger för döden och kan tyvärr inte jobba något mer.
Då lägger in "kassan in stöten och skickar ut ett av sina fantastiska brev....

Försäkringskassan vill ha ett skriftligt intyg på när mannen beräknar att han avlider.....

Behöver jag förklara hur sjukt detta är? Ska vi människor i Sverige, behandlas på detta sätt. Nu är detta fall en extrem situation där både den sjuka killen och hans anhöriga kränks. (artikeln i metro hittar du här:)

När du är sjuk, fysiskt eller psykiskt är det många gånger svårt beräkna rehabiliteringstiden. Inte ens din läkare som sjukskrev dig och träffade dig personligen kan säga exakt.
 Ska då en handläggare som sitter på" kassans" kontor bestämma detta utan att träffa dig?

Ja, jag vet att reglerna ändrades eftersom många utnyttjat systemet. Dessa människor behöver också hjälp, men främst motivation att gå till arbetet.

 Men hur ska det bli för de som inte stämmer in i mallen och är sjuka ?

• Bryt ett ben= sjukskriven 65 dagar???
• Stroke =sjukskriven 95 dagar???
• Utmattningssyndrom =sjukskriven112 dagar????
• vård av cancersjukt barn=  vårdnadsbidrag 165dagar????

(dessa siffror är gissningar av mig)

När dina sjukskrivnings agar tar slut? Du mår fortfarande dålig eller har så ont att du inte orkar och kan arbeta?

Vad gör du?

Vem står på din sida?

lånad på nätet

Tack alla ni snälla som hört av er här på bloggen eller via mail och på telefon. Jag blir så glad att ni bryr er, men jag blir inte så glad av att höra att det är fler än mig som blir dåligt behandlade inom sjukvärden.

Det ska inte behöva var så att vi som mår dåligt och är lite annorlunda ska behöva förvara hur vi fungerar och hur vi mår.

Det liksom alla andras rättigheter till behandling ska vara lika.

Jag har iallafall fått träffat ännu en ny läkare sedan sist, och kors itaket. Om två veckor ska jag träffa henne igen! Samma läkare! 

Vet inte om hon kan göra något för mig, men det känns bra att få se samma människa en gång till inom loppet av ett par veckor.

Ha det bra ni andra där ute. Kämpa på!

Ont, det gör ont...

Pang, så ligger man där. Jo, så sa väl Emil om jag inte minns fel. Om varggropen han grävde för att fånga en varulv. 

Själv har jag inte lyckats trilla i någon varggrop men väl rakt ner i asfalten med en tung moped över mig. Natten har tillbringats på akuten med stödkrage och röntgenåktur. Nu har jag gått igenom besiktningen med två stukade handleder, uppskrapade knogar, ett demolerat lillfinger och en fraktur på ett ben i foten. Suck!

Dessutom mörbultad i resten av kroppen, men vid gott mod.

Så nu blir det ofrivillig semester. Tillbringat dagen i sängen, stirrandes i taket. foten i högläge och händerna bandagerade. Tur att jag inte har så ont i pekfingrarna så jag inte kan plinka på datorn.

Och snart börjar jag klättra på väggarna.....

Att se sanningen i vitögat

Jag har idag träffat min Arbetsterapeut för andra gången. Jag kan inte säga att jag har längtat, men som med allting annat här i livet, vill jag få det gjort, komma vidare.

Jag är på plats halv elva, fast jag inte har tid förrän elva. Sedan tittar jag på klockan femtioelva gånger, bläddrar igenom sex olika tidninga,r utan att kunna fokusera på någon artikel, tittar på klockan igen. Plockar upp mobilen och kollar så jag stängt av signalen minst tre gånger, tar upp kalendern  för att anteckna några "viktiga" saker att komma ihåg och till slut kommer hon för att kalla in mig.

På frågan hur jag haft det sedan sist bryter jag ihop.
Jag berättar att jag ringt till sjukhuset i måndags för att få prata med läkaren om min ångest som inte blivit bättre. Till svar fick jag från sjuksköterskan som svarade, efter över sextio signaler, att det finns inga möjligheter att hjälpa alla med ångest.
Eftersom jag hade en tid hos AT fick jag snällt vänta tills jag kom till henne. Jag berättade då om min oro för sköterskan och att jag hela tiden blir ledsen och fick till svar, att hon inte kunde göra något. "Alla blir ledsna ibland."

Efter tre söndersnörvlade näsdukar och mycket hulkande hörde jag ATs ursäktande om att hon inte är psykolog, utan arbetsterapeut och inte kan ge medicinska råd.  Men enligt henne skulle jag behöva vara sjukskriven.
 Jag ska inte behöva gå omkring och känna stress över att jag måste hitta ett jobb samtidigt som jag mår såhär. Hon kollade upp med receptionen och jag fick en tid till min läkare...om en månad....det finns inga andra tider!!! Skönt att det finns personal på Carema som faktiskt agerar.

Från vårt förra möte hade jag haft i uppgift att läsa ett häfte om ADHD/ADD och stryka under vilka problem jag själv anser mig behöva hjälp med. Med överstrykningspenna hade jag målat häftet tigerrandigt och AT antecknade febrilt.
Hon hade inte så många invändningar utan ställde konkreta frågor och bad mig ge exempel på problemen. Hur uppstår dem? Varför och när?

Usch, vilka jobbiga frågor. Det är ju därför jag går dit.

JAPP, DET ÄR DÄRFÖR JAG ÄR DÄR.

 DET ÄR DÄRFÖR JAG BÖRJAT SKRIVA DEN HÄR BLOGGEN. JAG VILL MÅ BRA!


MEN...som svar får jag att jag måste jobba aktivt med mina problem...
Till nästa gång vi ses ska jag försöka lösa ett problem med mina prioriteringsbekymmer och att jag har för många saker på gång.

Vem gör jag sakerna för?
Vem ställer kravet?
Vad är viktigast för mig?
Vad mår jag bra av?
När mår jag bra?

Jaha, då ligger jag sömnlös några nätter till. Jag måste våga se sanningen i vitögat!