Engagemang och lathet

Att ha ADHD/ADD innebär(iallafall så jag uppfattar det) som att ha en brusande, flimrande tv-kanal i huvudet.
 Det är mycket sällan jag får stopp på in och utflödet ur min hjärna. Tankar inifrån och influenser utifrån springer om vartannat i en snurrdörr. Jag har mycket svårt att få stopp på hjärnverksamheten och hitta en "tillfredsställande" balans.

Jag fick frågan av en läsare här om vi med ADD/ADHD ofta är lata och oengagerade.. Då vill jag ställa en fråga tillbaka; Vad definieras som lat? När är jag oengagerad?

Jag tror inte att jag är lat medvetet. Jag tränar varje vecka, jag sköter mitt arbete och jag tar hand om det mesta hemma. Mina barn har rena kläder på sig varje dag i skolan, men orkat eller velat stryka dem har jag inte gjort. Vi äter hemlagad mat så gott som alla dagar i veckan, men precis som i de flesta andra familjer fuskar vi ibland och köper hämtmat av något onyttigare sort. Att köpa färdig mat ser jag som ett hjälpmedel om jag själv är trött och känner att det är viktigare att lägga tiden på¨att umgås med familjen istället för att muttrande ställa mig och laga mat.

Oengagerad vill jag inte kalla mig. Jag är engagerad i det jag håller på med. Sitter jag och läser en bok, tittar på TV eller lagar mat så är jag engagerad i detta. Jag tycker då inte jag är oengagerad i min sons spel på plattan, där en vithaj ska äta upp X antal livbojar. Det engagerar mig INTE. Jag kan helt enkelt inte släppa det jag gör för att hitta nöje i vithajarna, till sonens stora sorg. Sätter jag mig däremot ner med sonen efter jag har lagat maten färdigt och tittar på hans spel, kan ni ge er tusan på att jag blir engagerad av hajar. Då vill jag genast själv spela. Jag vill pröva olika hajspel och låter inte sonen ha plattan i fred. Vill det sig riktigt illa slutar det med att jag beställt en egen surfplatta och börjar ladda ner spel till höger och vänster.
Förstår ni?
Ibland går det inte att hejda sig, är jag engagerad i en sak så går jag "all-in". Lagom är inte min grej.

Är jag då lat för att jag lägger mig och vilar? Jag vet många med ADHD/ADD som blir beskyllda för att vara lata. De får ingenting gjort, allt blir en enda röra hemma hos dem. De klara helt enkelt inte av att hålla ordning. Jag kan bara prata för mig själv och jag kan berätta att detta är något jag tänker mycket på.
Jag älskar ordning, vilket man inte kan tro om man kommer hem till mig. Här ligger högar med saker, tidningar och leksaker samlat i olika konstiga balanstorn.
Tanken är att jag ska placera dessa saker på "sina ställen." Dvs om nu sakerna har ett bra ställe att "bo" på. Ofta börjar jag att lägga sakerna på sina rätta platser, men jag kommer av mig, För när jag väl kommer till en plats där saken ska ligga hittar jag en annan sak som ska vidare. Detta slutar i en "never-ending-story" som gör att jag tröttnar på "städningen". Därför kommer jag ibland inte igång med min städning, jag skiter helt enkelt i det. Jag inser att det kommer sluta med att jag yrar runt och inte blir färdig och det slutar med att jag stökat till det ännu med.
När jag ser att det kommer bli ännu rörigare tar jag oftast och rymmer. Rymmer in i en bok, in i telefonen eller in i ett pysselprojekt. Då stoppar jag hjärnans framfart och den måste koncentrera sig på det jag gör. Oftast går det bra, med ett tillägg att de runt omkring tycker jag är oengagerad.

Moment22 i ett nötskal.

Ordning i oredan...

lånad från nätet

Ibland blir liksom vissa uppgifter övermäktiga. Som bara det här med att städa mitt skrivbord. Mitt skrivbord är kombinerat, pyssel, sy och studiehörna. Och om ni vet hur en rörig människa är kan ni multiplicera detta med 10 så har ni min arbetsplats. 

Min man suckar och blundar när jag säger att jag ska städa, för han vet hur det blir. Oftast ännu rörigare än tidigare, jag irriterad på mig själv och studierna hamnar efter.

Nu är jag där igen, hela sportlovet har gått åt till att "städa", eller röra till. Detta har resulterat att inget har blivit sytt av beställningarna, inga studier har gjorts och alla saker jag kastade ner från skrivbordet på golvet ligger kvar...plus lite till.

I morgon SKA jag ta resten, jag lovar, mig själv....annars kastar jag resten i en sopsäck. Nu måste studierna in, beställningarna på kläder bli klara, dessutom vill barnen pyssla.

Spring i benen...

För att få ordning på oredan i mitt huvud och för att jag gillar det hemskt mycket löptränar jag. Visst låter det fin, att löpträna alltså. 

Jag är tyvärr inte sådär himla nog med tider, planering och annat som proffs är, vilket jag borde kunna vara med tanke på mina utbildningar från GIH och Bosön. Istället springer jag när jag har lust och tid.

Många idag har jättefina klockor och appar som håller reda på hur snabbt de springer, vilken puls de har och hur många kalorier de har förbränt. Jag har visserligen lärt mig att ställa in en app, Runkeeper för att kolla hur långt jag sprungit men annars försöker jag lyssna på min kropp. Är jag helt slut, efter fem kilometer och den inte vill mer så tvingar jag den inte. Inte heller har jag ännu brytt mig om att lägga in backträning eller intervallträning i passen. Inte än...

Jag kanske ska ändra på detta. Om 97dagar ska jag genomföra ett halvmaraton, Sydkustloppet, är det tänkt. Detta gjorde jag för första gången i fjol och i år tänkte jag förbättra min löptid som inte var så lysande. Målet i fjol var att genomföra loppet. I år är det alltså en förbättring som gäller.

Just att genomföra saker, att starta och avsluta är ett problem för mig. Detta är ett typiskt ADD-problem och  jag lär inte vara ensam om detta. För min del är det ibland rädslan för att misslyckas som sätter stopp. Eller så klarar jag helt enkelt inte av att hålla kvar vid min utmaning. Jag sätter igång med ett projekt och så kan jag inte slutföra det. Jag kommer liksom inte igång igen. Detta är ett jätteproblem vid studier, städning, syprojekt, trädgårdsprojekt och annat som ibland måste ta en paus.

Likadant kan det vara att avsluta något. Tro nu inte att jag fortsätter springa fast jag sprungit förbi mål, utan detta är också i likadana projekt som jag nämnde här ovan. Jag blir som Alfons Åberg. Jag ska bara....sy i denna knappen också, kratta denna gången, läsa fem sidor till eller så fastnar jag i en smådetalj, såsom att städa bakom en tavla, putsa benen på köksbordet eller sortera trådrullar. Knasigt eller hur?

Tyvärr leder inte detta till ett tipp topp hem, snarare tvärtom. Inget är färdigt och allt är framme samtidigt.

Det är kanske likadant för dig. Hade det bara hänt ibland är det kanske ingen fara, men de som lever nära mig OCH jag själv har ganska mycket problem med detta.

Fortsätt kämpa!

lånad på nätet

Alla vi som begåvats med NPF vet att energin skiftar från dag till dag och ibland från timme till timme. Det är så lätt att vakna upp, hoppa ur sängen och slå sig för bröstet. "Idag ska jag få massor gjort"

Två timmar senare sitter jag i en stor röra på golvet med minst tre påbörjade projekt, datorn, TV:n och radion igång och vet inte riktigt vad jag håller på med. Känns det igen?

Energin tar slut, jag bryter ihop, tappar tron på mig själv. Blir irriterad på de runt omkring mig, oftast min man, för att han inte hjälper mig. Fattar han inte att nu MÅSTE vi städa!!! 

Barnen tycker oftast att det är kul med nya projekt, vare sig det är städning eller inte. Detta i sin tur leder oftast till ännu större oreda....

lånad på nätet

Men hallå! Det var ju jag som var stark och hade energi i överflöd. Hur kunde det bara förvinna???

 Jag som hade målet klart för mig när jag steg upp, eller målen. Inte bara ett utan tre-fyra-fem....dessutom kläcker min kreativa hjärna nya projekt hela tiden. Så listan på "att-fixa-innan-dagen-tar-slut" är kilometerlång.

lånad på nätet

Fast jag vet är det lika svårt varje dag. Jag sätter för höga mål. Men om jag inte gör det då?

Vart hamnar jag då? På sängkanten?

En God Jul

 

En riktigt God Jul med mycket lugn och ro önskar jag er alla läsare.

Just lugn och ro kan vara svårt att uppnå när man som jag har en skenande hjärna som gärna springer i förväg och vill hinna före. 

Jag ser allt som skrivs i alla tidningar, recept på goda julgodsaker, pyssel som ska fixas och julklappar som ska köpas.

Jag vill hinna göra allt och givetvis ska huset vara nystädat, fönsterna putsade, granen disneylik och barnen nykammade och i strukna kläder.

Men...i min ADD-värld blir det aldrig så här och i år har jag verkligen försökt koppla bort den överhettade hjärnan. Både ekonomi och  energin har varit i botten, men vet ni vad?

Det blev julafton iallafall.

Granen är pyntad, vi gjorde två sorters julgodis, ICA har köttbullar och annat gott till salu, några klappar ligger under granen till barnen och vi har rena kläder på oss.

Ha en skön Jul ni också.

Cilla

Lediga dagar????

Jobba, sova, äta dö...
Så känns livet just nu. Jag går upp, äter frukost, väcker barn, iväg till skola och dagis, snabbt till tåget, jobba, jobba, jobba, åka tåg, hämtas av min kära make, äta middag, diska, plocka undan, i säng med barnen, slut....

Igår var jag "ledig" från arbetet, istället hade jag tid hos Arbetsterapeuten, tid på Arbetsförmedlingen och utvecklingssamtal med Ronjas fröken. Suck!

Men vi hann med lite trädgårdstid, dvs tvätten blev upp-hängd och gräset blev klippt.

Idag ska jag till jobb igen, känns lite skönt nästan att bara vara på ett ställe.

Måste lära mig att hålla Lediga dagar just lediga.

Ha det gott i solen!

Att veta vad man letar efter

Stor del av min tid hemma går ibland åt att leta efter saker. Är det inte jag som förlagt mina egna saker så kanske jag ska leta efter något åt barnen. 

Eftersom jag inte är så bra på att hålla ordning i hemmet (ännu), så har ju såklart inte barnen heller lärt sig att plocka undan. 

I skolan och på dagis är de jätteduktiga och vet exakt var alla saker ska vara.

Här hemma har ju sakerna aldrig haft en självklar plats, utan hamnat där det varit ett tomt utrymme. Därför har man ibland kunnat hitta saker på de mest underliga ställen...

Min man har gjort sina tappra försök att skapa ordning, men eftersom inte resten av familjen inte varit inne på samma linje, har det varit som att kämpa i uppförsbacke.

Nu FÖRSÖKER jag verkligen och ni ska veta att det inte är lätt. Nu måste jag ju liksom komma ihåg vilket ställe jag har lagt saken på, dessutom ska jag efter jag använt den, LÄGGA TILLBAKA DEN PÅ SIN PLATS. 

Det värsta är ju att vid vissa tillfällen när jag letar efter något, hittar jag en annans sak och då ska den på rätt plats. Sedan har jag glömt vad jag först letade efter. Moment 22!

Ordning och Oreda

Som jag berättat innan, det råder inte bara kaos i mitt inre utan även i mitt hem.
Borde kanske bli glad över att ha fått en diagnos som förklaring till min oreda, men istället känns det som ett "mission impossible".
Min läkare gav mig som sagt i uppgift att rens ur livet med alla "måsten". Och då var just hemmet No. 1.

Min man satte genast igång med köket. Ut åkte alla saker som samlats ovanför kyl och frys, alla kläder och skor som hamnat innan för dörren. Alla mina målarprojekt som stod på rad på arbetsbänken tillsammans med disk, blommor som skulle planteras om och katternas matskål.

Eftersom vi inte har någon diskmaskin växer sig disken högre och högre då jag inte orkar ta tag i den varje dag. Inte min man heller....

Just problemet att plocka undan är kanske det som är det jobbigaste. Jag sätter ofta igång när jag känner för det, men jag slutför aldrig det jag börjat med. Oftast blir jag slut i huvudet efter en stund eftersom städning drar i väg att bli ett flerdagsprojekt.

Jag börjar på ett ställe tex matplatsen. Då hittar jag en bok som ska ligga i bokhyllen, på väg in till bokhyllan hittar jag en av Ludvigs tröjor som måste till tvättkorgen.
Väl ute i köket ser jag att katternas mat är slut i skålen, så jag tar ut maten ur skafferiet, där står ju också en blomkruka som skulle kunna passa till blomman som jag ställde på diskbänken igår.
Jag lägger då boken i skafferiet och går ut med krukan. Ludvigs tröja hamnar också på diskbänken medans jag försöker röja i diskhon för att kunna vattna blomman innan jag sätter den i krukan. Går in till matplatsen med den fina blomman igen.
Men....herregud som här ser ut, jag skulle ju städa här.....åh, jag orkar inte....jag trycker ihop lite saker som står på köksbordet, mannens skolböcker, mina inredningstidningar, lite Lego och en halväten macka. Sådär, nu kan ju blomman stå här! Jag bläddrar lite i en tidning och tänker att imorgon får jag ta nya tag här, eller jag kanske ska börja i köket, eller förresten skafferiet behöver ju städas.....NEVER ENDING STORY.....

Min man då undrar ni? Är han lika slarvig?
Ärligt talat gav han nog upp efter ett år eller två. Han håller ordning på sina egna saker, hans böcker och verktyg är oklanderligt sorterade, medans mina saker liksom fullkomligt tar över vårt hem.
Detta gör ju att varken jag eller maken hittar våra saker. Dessutom har ju inte barnen lärt sig var deras saker ska vara så kaoset växer sig "kämpa-högt"

Nu ska jag alltså lära mig "leva på nytt". Det känns som att hela mitt sätt att leva måste göras om. En total-make-over..... Första steget är att träffa en Arbetsterapeut som ska tipsa mig om hur jag ska "hålla ordning".

Enligt läkaren skulle vi ta det över sik t(rensningen), men nu är vi snart klara med nedervåningen efter två veckor. Jag ska bara hålla på i 90 minuter åt gången, men jag kan ju inte sluta när jag sätter igång....

Problemet just nu är inte att fortsätta, det har blivit lite av en sport att få snyggt nu. Problemet är att hålla ställningen. Varje sak har ju plötsligt fått en plats och nu ska den dit igen. Slut på "plock-kedjan" som jag håller på med. Inga fler Ludde-tröjor i skafferiet.

Följetongen fortsätter.....