Spring i benen...

För att få ordning på oredan i mitt huvud och för att jag gillar det hemskt mycket löptränar jag. Visst låter det fin, att löpträna alltså. 

Jag är tyvärr inte sådär himla nog med tider, planering och annat som proffs är, vilket jag borde kunna vara med tanke på mina utbildningar från GIH och Bosön. Istället springer jag när jag har lust och tid.

Många idag har jättefina klockor och appar som håller reda på hur snabbt de springer, vilken puls de har och hur många kalorier de har förbränt. Jag har visserligen lärt mig att ställa in en app, Runkeeper för att kolla hur långt jag sprungit men annars försöker jag lyssna på min kropp. Är jag helt slut, efter fem kilometer och den inte vill mer så tvingar jag den inte. Inte heller har jag ännu brytt mig om att lägga in backträning eller intervallträning i passen. Inte än...

Jag kanske ska ändra på detta. Om 97dagar ska jag genomföra ett halvmaraton, Sydkustloppet, är det tänkt. Detta gjorde jag för första gången i fjol och i år tänkte jag förbättra min löptid som inte var så lysande. Målet i fjol var att genomföra loppet. I år är det alltså en förbättring som gäller.

Just att genomföra saker, att starta och avsluta är ett problem för mig. Detta är ett typiskt ADD-problem och  jag lär inte vara ensam om detta. För min del är det ibland rädslan för att misslyckas som sätter stopp. Eller så klarar jag helt enkelt inte av att hålla kvar vid min utmaning. Jag sätter igång med ett projekt och så kan jag inte slutföra det. Jag kommer liksom inte igång igen. Detta är ett jätteproblem vid studier, städning, syprojekt, trädgårdsprojekt och annat som ibland måste ta en paus.

Likadant kan det vara att avsluta något. Tro nu inte att jag fortsätter springa fast jag sprungit förbi mål, utan detta är också i likadana projekt som jag nämnde här ovan. Jag blir som Alfons Åberg. Jag ska bara....sy i denna knappen också, kratta denna gången, läsa fem sidor till eller så fastnar jag i en smådetalj, såsom att städa bakom en tavla, putsa benen på köksbordet eller sortera trådrullar. Knasigt eller hur?

Tyvärr leder inte detta till ett tipp topp hem, snarare tvärtom. Inget är färdigt och allt är framme samtidigt.

Det är kanske likadant för dig. Hade det bara hänt ibland är det kanske ingen fara, men de som lever nära mig OCH jag själv har ganska mycket problem med detta.