Hur ser du på andra?

Visst är det lätt att döma andra...jag är själv mästare på detta. Jag blir lika arg på mig själv varje gång. 

Kanske är det ett bevis på osäkerhet hos den som dömer eller en rädsla inför något främmande. Istället för att fråga eller sätta mig in en annan människas problem eller natur bildar jag mig en egen uppfattning. Knasigt eller hur...

Det är nog därför det ibland är svårt att öppet berätta hur jag mår eller hur jag fungerar. Andra människor, även de i min familj och mina närmsta vänner har jag svårt att förstå mig när jag från den ena dagen till den andra kan må dåligt eller inte veta vad jag vill.

Visste du att tre av fyra som mår psykiskt dåligt undviker att berätta om detta för sin omgivning och

många, 50% av de som är psykiskt sjuka har upplevt att andra tagit avstånd eller inte accepterat dem när de berättat. Mer om detta kan du läsa i Hjärnkolls pressmeddelande.

Jag vet ju själv att jag kan vara annorlunda under perioder när jag mår dåligt. Från att vara glad och trevlig ena dagen till att tappa all ork och livslust nästa dag. Speciellt för min man och mina barn är detta jobbigt. När jag var yngre var det svårt att förklara för vännerna att jag inte kunde förmå mig att ens komma upp ur sängen fast det var roligheter och fester på gång, eftersom jag veckan innan var den som startat upptåg och varit sällskapsjuk.

Tänk om alla kunde förstå hur vi har det, vi som mår dåligt. På samma sätt som att någon har brutit benet och har svårt för vissa saker, eller någon har diabetes och bör undvika vissa livsmedel har vi våra besvär. De syns inte alltid och vi är så annorlunda. Våga fråga istället om personen som mår dåligt orkar berätta hur han eller hon känner. Bry dig om!

Det öppnar ditt sinne och du hjälper garanterat en medmännsika och vän!