Ordning och Oreda

Som jag berättat innan, det råder inte bara kaos i mitt inre utan även i mitt hem.
Borde kanske bli glad över att ha fått en diagnos som förklaring till min oreda, men istället känns det som ett "mission impossible".
Min läkare gav mig som sagt i uppgift att rens ur livet med alla "måsten". Och då var just hemmet No. 1.

Min man satte genast igång med köket. Ut åkte alla saker som samlats ovanför kyl och frys, alla kläder och skor som hamnat innan för dörren. Alla mina målarprojekt som stod på rad på arbetsbänken tillsammans med disk, blommor som skulle planteras om och katternas matskål.

Eftersom vi inte har någon diskmaskin växer sig disken högre och högre då jag inte orkar ta tag i den varje dag. Inte min man heller....

Just problemet att plocka undan är kanske det som är det jobbigaste. Jag sätter ofta igång när jag känner för det, men jag slutför aldrig det jag börjat med. Oftast blir jag slut i huvudet efter en stund eftersom städning drar i väg att bli ett flerdagsprojekt.

Jag börjar på ett ställe tex matplatsen. Då hittar jag en bok som ska ligga i bokhyllen, på väg in till bokhyllan hittar jag en av Ludvigs tröjor som måste till tvättkorgen.
Väl ute i köket ser jag att katternas mat är slut i skålen, så jag tar ut maten ur skafferiet, där står ju också en blomkruka som skulle kunna passa till blomman som jag ställde på diskbänken igår.
Jag lägger då boken i skafferiet och går ut med krukan. Ludvigs tröja hamnar också på diskbänken medans jag försöker röja i diskhon för att kunna vattna blomman innan jag sätter den i krukan. Går in till matplatsen med den fina blomman igen.
Men....herregud som här ser ut, jag skulle ju städa här.....åh, jag orkar inte....jag trycker ihop lite saker som står på köksbordet, mannens skolböcker, mina inredningstidningar, lite Lego och en halväten macka. Sådär, nu kan ju blomman stå här! Jag bläddrar lite i en tidning och tänker att imorgon får jag ta nya tag här, eller jag kanske ska börja i köket, eller förresten skafferiet behöver ju städas.....NEVER ENDING STORY.....

Min man då undrar ni? Är han lika slarvig?
Ärligt talat gav han nog upp efter ett år eller två. Han håller ordning på sina egna saker, hans böcker och verktyg är oklanderligt sorterade, medans mina saker liksom fullkomligt tar över vårt hem.
Detta gör ju att varken jag eller maken hittar våra saker. Dessutom har ju inte barnen lärt sig var deras saker ska vara så kaoset växer sig "kämpa-högt"

Nu ska jag alltså lära mig "leva på nytt". Det känns som att hela mitt sätt att leva måste göras om. En total-make-over..... Första steget är att träffa en Arbetsterapeut som ska tipsa mig om hur jag ska "hålla ordning".

Enligt läkaren skulle vi ta det över sik t(rensningen), men nu är vi snart klara med nedervåningen efter två veckor. Jag ska bara hålla på i 90 minuter åt gången, men jag kan ju inte sluta när jag sätter igång....

Problemet just nu är inte att fortsätta, det har blivit lite av en sport att få snyggt nu. Problemet är att hålla ställningen. Varje sak har ju plötsligt fått en plats och nu ska den dit igen. Slut på "plock-kedjan" som jag håller på med. Inga fler Ludde-tröjor i skafferiet.

Följetongen fortsätter.....