TRYCK PÅ BILDEN SÅ FÖRSTÅR DU VAD JAG MENAR
När jag hittade ovanstående bild på nätet sa jag direkt till min man:
Så känns det i mitt huvud!
Som ett "myrbo" där alla myrorna springer runt och gör olika saker. Visserligen försöker de samarbetar men det är inte alltid de lyckas....
Efter att ha pratat med Arbetsterapeuten igår har jag visserligen fått nytt hopp. Det kanske ska gå och få ordning på "myrstacken" som jag bär omkring på.
Nu ska jag få träffa henne en gång i veckan och få hjälp och råd om mina vardagsproblem.
Till nästa vecka har jag fått läsläxa. Det är jag bra på. Så bra att jag inte märker någonting runt omkring mig. Jag fullkomligt stänger av mina andra sinnen.
Tack och lov att jag är hemma själv Barnen och maken är i skolan.
Så nu ska jag sätta mig tillrätta och läsa en stund. Kanske kan jag lyckas kartlägga mina problem på ett vettigt sätt...om jag lyckas sitta still så länge.
Animationen är en klockren beskrivning på hur det är i min skalle också! :) Bra att du känner att du kan få hjälp av Arbetsterapeuten. De kan ha rätt bra tips att komma med.
SvaraRaderaIdag har jag tagit itu med att ringa till FK-handläggaren. Ett samtal som jag gruvat mig för. De har fortfarande inte fattat något beslut men jag sa att även om det blir ett negativt beslut för mig så är det viktigt att jag får beskedet så snart som möjligt. Ovissheten är ju den värsta av allt. Handläggaren trodde hon kunde lämna besked under nästa vecka.
Jobbar du? Hur har isåfall din diagnos visat sig i arbetslivet? Har den ställt till med svårigheter?
Kram!
Har också hittat hit och känner igen mig väldigt mycket i bilden ovan, men också i annat som du skriver om. Jag står i kö för en adhd utredning, det finns misstanke om ADD i botten. Du får gärna kika in i min blogg och skriva en rad.
SvaraRaderaSnabbt som attan har jag lagt till din mail bland mina favoriter, jag tycker det är underbart att hitta fler som är som jag :)
Mitt svar på din fråga inne på min blogg blir ingen... Jag äter "bara" Sertralin, dvs vanliga antidepressiva. Jag har ingen diagnos ännu (förutom GAD och OCD), därav ingen "adhd-medicin".
SvaraRaderaJag vet i katten hur min medicin påverkar mig, kanske gör den nytta, kanske inte. Jag går nämligen i KBT-inriktad terapi sedan lite mer än ett år tillbaka, vilket definitivt gör under! Är så nöjd och tacksam att få tillgång till detta och att få arbeta utifrån mina problem, innan jag är diagnostiserad inom NP-området. Jag tror därmed att terapin är det som gör mest nytta, men kanske att medicinen hjälper mig att kunna ta emot terapin...
Det låter jobbigt med bieffekter av medicinen! Har hört flera som mår doligt i början, men att det sedan avtar. Har du bra stöd från sjukvården? Så du har någon att bolla med..
Ta hand om dig!
Jag beundrar verkligen hur du jobbar med din diagnos. Min sambo har också ADD men skiter i det mesta :'(
SvaraRaderaJag försöker vara förstående och stöttande men det är svinjobbigt... han lider inte lika mycket av det kaos han skapar som jag får göra.
Vi ska visserligen uppsöka en terapeut för råd och stöd, men det krävs fortfarande att han hela tiden måste jobba med sig själv.
Jag älskar min sambo, och kan inte tänka mig någon annan att dela mitt liv med, men hans diagnos gör vår relation näst intill ohållbar, vilket får mig att gå sönder inombords, för jag vill så gärna att det ska funka :'( <3
Dessutom vägrar han att medicinera sig...