Just en sak i taget är inte riktigt min melodi.
Samtidigt som jag skriver det här inlägget, håller jag koll på både Facebook, Tradera och tittar på TV. Min mobil ligger givetvis på lut vid min sida, om jag skulle behöva ringa någon.
Som ni förstår blir det aldrig riktigt bra att göra för många saker samtidigt.
Inte nog med att jag tror mig hinna med allt, jag har svårt att säga NEJ!
Min egen teori är det är ett sätt att "duga". Genom att säga JA till att hjälpa andra slipper jag förklara varför jag inte vill eller kan, just att argumentera för min sak är ett problem. Som yngre ville jag så klart få vara en i "gänget" och då kunde man ju inte vara en "nej-sägare".
Idag tackar jag ofta "JA" av bara farten.
Detta gör att jag ofta tar på mig för mycket arbete vilket givetvis slutar i en kollaps, där jag slutar fungera och får ångest.
De dagliga rutinerna blir ett problem ,eftersom jag har så många andra "måsten".
Jag ska hinna blogga, jag vill hinna sy, virka nya handledsvärmare, ut och springa, spela spel med barnen och gärna åka och handla samtidigt. Inte konstigt att tvättkorgen svämmar över, hallen är överfull med skor och kassar med saker som inte kommit in på sina rätta ställen, osv
I Svd´s artikel från 2008 kan du läsa om Gunnel som verkar ha samma problem som jag.
I Svd´s artikel från 2008 kan du läsa om Gunnel som verkar ha samma problem som jag.
Av av min Psykolog fick jag i uppgift att rensa ur vårt hem. ALLT som inte används eller har en funktion ska bort! Detta ska hjälpa mig att lättare orka ta tag i städproblemet, att hitta lättare och att ställa tillbaka saker på sin plats. Så just nu är det en "total-make-over" här hemma.
Känns konstigt, jobbigt och skönt på en gång.
Så just nu genomgår både jag och vårt hem en förvandling- förhoppningsvis till det bättre!
Tyvärr lider jag just nu av seperationsångest, det känns som vi städar ut allt som är jag. Cilla-bohemen med alla sakerna.
Snart blir jag Cilla-estetn.....får se om jag trivs.
Snart blir jag Cilla-estetn.....får se om jag trivs.
Det var tråkigt att höra, Cilla! Eller det kanske var en befrielse av något slag? Måste vara skönt att få hjälp!
SvaraRaderaVad är egentligen skillnaden mellan ADHD och ADD? Har du båda? Den förstnämnda har jag erfarenhet av; arbetat med elever med sådan diagnos. Men jag tycker att det inte alls stämmer in på dig..
ADD har jag bara kommit i kontakt med via en väninna som har en son (numera ca 23 år). Och hans "beteende" stämmer inte heller in på dig, tycker jag..
Hur resonerade läkaren som satte diagnosen på dig?
Många kramar från Anna-Karin på Lottaslund
Hej!
SvaraRaderaDet du skriver om påminner så väldigt mycket om hur själv är. Skrattade högt när jag läste om hur du surfar, bloggar och kollar på tv samtidigt. Precis sån är ju jag också. Och samlar på saker...
Har också börjat rensa ut här hemma men det är svårt och tar tid för jag gillar ju min prylar. Kommer aldrig att kunna leva i ett minimalistiskt hem, det är inte min melodi men det vore ju rolig om det blev liiiite mera ordning. Fast om sanningen ska fram så vet jag ganska exakt vart alla prylar är (speciellt de som ligger på golvet *fniss*) så för mig själv är det ändå en viss ordning i kaoset. Problemet är att alla andra bara kan se just kaoset. ;)
Kram!
Hej! Jag har också ADD. Något som tar emot att erkänna då jag helst inte vill prata om det. Mediciners efter många tvister hit o fit men något som verkligen hjälp mig är att just organisera upp mitt hem. Lättare sagt en gjort och på ett ögonblick kan jag rört till allt igen. Ibland vill jag bara ge upp men det går ju inte så därför blev jag så himla glad när jag hittade din blogg just idag, idag är en sånn dag när kah rent ut sagt hatar min diagnos. Vill bara kunna vara som alla andra o städa o fixa efter jobbet men drt känns som om man måste bestiga ett berg bara för att kpmma igång. Som sag en lättnad att se att jag inte är ensam och sköbt att någln förklara hur drt kan vara. Ibland är det väldigt svårt för nära och kära att förstå hur man tragglar med vardagen för att få allt att gå ihop ;)
SvaraRadera