Engagemang och lathet

Att ha ADHD/ADD innebär(iallafall så jag uppfattar det) som att ha en brusande, flimrande tv-kanal i huvudet.
 Det är mycket sällan jag får stopp på in och utflödet ur min hjärna. Tankar inifrån och influenser utifrån springer om vartannat i en snurrdörr. Jag har mycket svårt att få stopp på hjärnverksamheten och hitta en "tillfredsställande" balans.

Jag fick frågan av en läsare här om vi med ADD/ADHD ofta är lata och oengagerade.. Då vill jag ställa en fråga tillbaka; Vad definieras som lat? När är jag oengagerad?

Jag tror inte att jag är lat medvetet. Jag tränar varje vecka, jag sköter mitt arbete och jag tar hand om det mesta hemma. Mina barn har rena kläder på sig varje dag i skolan, men orkat eller velat stryka dem har jag inte gjort. Vi äter hemlagad mat så gott som alla dagar i veckan, men precis som i de flesta andra familjer fuskar vi ibland och köper hämtmat av något onyttigare sort. Att köpa färdig mat ser jag som ett hjälpmedel om jag själv är trött och känner att det är viktigare att lägga tiden på¨att umgås med familjen istället för att muttrande ställa mig och laga mat.

Oengagerad vill jag inte kalla mig. Jag är engagerad i det jag håller på med. Sitter jag och läser en bok, tittar på TV eller lagar mat så är jag engagerad i detta. Jag tycker då inte jag är oengagerad i min sons spel på plattan, där en vithaj ska äta upp X antal livbojar. Det engagerar mig INTE. Jag kan helt enkelt inte släppa det jag gör för att hitta nöje i vithajarna, till sonens stora sorg. Sätter jag mig däremot ner med sonen efter jag har lagat maten färdigt och tittar på hans spel, kan ni ge er tusan på att jag blir engagerad av hajar. Då vill jag genast själv spela. Jag vill pröva olika hajspel och låter inte sonen ha plattan i fred. Vill det sig riktigt illa slutar det med att jag beställt en egen surfplatta och börjar ladda ner spel till höger och vänster.
Förstår ni?
Ibland går det inte att hejda sig, är jag engagerad i en sak så går jag "all-in". Lagom är inte min grej.

Är jag då lat för att jag lägger mig och vilar? Jag vet många med ADHD/ADD som blir beskyllda för att vara lata. De får ingenting gjort, allt blir en enda röra hemma hos dem. De klara helt enkelt inte av att hålla ordning. Jag kan bara prata för mig själv och jag kan berätta att detta är något jag tänker mycket på.
Jag älskar ordning, vilket man inte kan tro om man kommer hem till mig. Här ligger högar med saker, tidningar och leksaker samlat i olika konstiga balanstorn.
Tanken är att jag ska placera dessa saker på "sina ställen." Dvs om nu sakerna har ett bra ställe att "bo" på. Ofta börjar jag att lägga sakerna på sina rätta platser, men jag kommer av mig, För när jag väl kommer till en plats där saken ska ligga hittar jag en annan sak som ska vidare. Detta slutar i en "never-ending-story" som gör att jag tröttnar på "städningen". Därför kommer jag ibland inte igång med min städning, jag skiter helt enkelt i det. Jag inser att det kommer sluta med att jag yrar runt och inte blir färdig och det slutar med att jag stökat till det ännu med.
När jag ser att det kommer bli ännu rörigare tar jag oftast och rymmer. Rymmer in i en bok, in i telefonen eller in i ett pysselprojekt. Då stoppar jag hjärnans framfart och den måste koncentrera sig på det jag gör. Oftast går det bra, med ett tillägg att de runt omkring tycker jag är oengagerad.

Moment22 i ett nötskal.

Disträ eller dum i huvudet?

-Men du lyssnar ju för f-n inte, säger min man.
Jag tittar på honom frågande...Vad menar han? Sa han något?
Än en gång har jag missat hälften av vår konversation. Antagligen för att jag tittade ut genom fönstret och en av våra katter sprang förbi, en fågel landade i trädet eller ett moln intog en rolig formation. Eller så läste jag antagligen på något reklamblad som låg på köksbordet, hunden gnydde vid ytterdörren och vill ut eller barnen ropar från övervåningen.

Det ska väldigt lite till för att jag ska tappa fokus. Fokus på den jag pratar med, fokus på det jag gör. Men...
Ibland kan jag vara totalt tvärtom, då är jag så totalt inne i det jag gör att det är svårt att få kontakt med mig. Detta händer främst när jag läser. Har jag väl fått fäste i en bra bok eller i en tidning, så kan jag inte släppa taget. Världen kan mer eller mindre gå under runt omkring och jag fortsätter läsa.

Vad beror detta på? Ointresse för de som finns runt omkring mig? Är jag helt enkelt oförskämd? Eller är det bara så att jag inte kan hjälpa det. Förklaringen ligger i att jag/vi med ADD har minskad aktivitet i de delar i hjärnan som styr impulskontroll, aktivitetsreglering och uppmärksamhet. Mer om detta kan du läsa här.
Så nästa gång du blir arg på mig eller någon annan som inte lyssnar. Tänk efter...Jag kanske inte kan hjälpa det.

Hoppsan! Nu glömde jag skriva tack! Tack för de fina kommentarer jag får här och på min Facebooksida, AddCilla. Ni är bäst!

Lite nervös

Jo, det är jag nog allt. Denna termin ska jag läsa heltid på Sveriges Lantbruks universitet SLU i Alnarp. En kurs, Kyrkogårdsförvaltning, börjar i morgon och en kurs, fortsättningen på Hälsoträdgårdar börjar i April. 

Jag brukar tycka det är roligt att träffa nya människor och anta nya utmaningar men har sista tiden börjat undra vad folk tycker om mig.

Jag är glad för det mest och pratar glatt på om allt.

Kanske är det så att jag pratar för mycket?

Babblar jag bara på utan att lyssna på vad andra har att säga? 

Ja, ibland gör jag nog det. Fast oftast handlar det om att jag är rädd att glömma bort det jag tänker på att jag måste säga och då avbryter jag. Knasigt eller hur?

Har fortfarande inte fått min diagnos färdigställd. Även om min psykolog anser att jag ligger inom ramen för ADD/ADHD är jag inte diagnostiserad förrän ett gäng andra doktorer som ännu inte träffat mig har bestämt så. Men vad hjälper det? Jag förändas ju inte av en diagnos. Jag är ju fortfarande samma Cilla. Jag vill inte ha en diagnos att skylla på. Det jag vill ha hjälp med är hur jag ska hantera de dagar och stunder när allt blir kaos. När inte hjärnan gör något rätt....

Kanske lite koncentration skulle hjälpa, undrar någon? Ja, men då koncentrerar jag mig på att INTE avbryta den som pratar och då lyssnar jag ju inte. Hmmmm....tips mottages tacksamt.

En skenande hjärna-ADD

bild lånad från nätet

Min man blir ofta arg och irriterad på mig för att jag avbryter honom när han pratar. Detta är något jag gör utan att tänka på det. Jag gör det inte heller för att jag tycker det han berättar är ointressant eller tråkigt. Ofta är det istället att jag vill berätta något liknande eller associera till en händelse som jag varit med om. Givetvis kommer detta olämpligt mitt i en mening.


Han blir skitirriterad och jag blir ledsen. Både på mig själv som aldrig lär mig och på honom som inte tycks förstå mitt problem. Såklart skulle jag vänta med att berätta mitt "intryck" eller åsikt, men det är då hjärnan löper amok. Dvs då uppstår problemet att jag istället för att lyssna på Jocke har alla synapser koncentrerade på min "tanke". Jag måste "hålla" tanken där för att inte glömma bort den. Fortsätter jag lyssna på Jocke försvinner min "viktiga tanke" och jag blir utan åsikt. Därför "poppar" ibland mina åsikter ur mig fortare än den jag talat med hunnit prata klart. 


Likadant är det på andra hållet. Jag "tar in" så många intryck och bilder i huvudet så det blir totalt kaos i katalogiseringen. Den stackars lagerarbetaren däruppe hinner inte med utan kastar allt ihop i en stor hög. 
Detta brukar sluta med ångestkaos- jag blir tyst och nere. 


Ofta inträffar detta i stora folksamlingar när jag mår sämre. Jag är tex inte så glad över att visas på barer, diskotek eller konserter. Jag kan då inte skilja ut va mina vänner säger och jag hör ingenting utom ett sorl. Detta gör mig trött och irriterad.


Just nu när jag är sjukskriven för foten läser jag en hel del. Då får jag så klart se och läsa om en massa nya saker som händer, annonser för olika varor, tips på recept, kläder, inredning, mm. Allt detta intresserar mig, men ibland blir det för mycket. Jag vill ha och göra allt. Åka på semester, kolla på hemsidor på nätet, titta i butiker, planera matlagning mm. 
Resultatet = Ångestkaos.


Så vet ni någon som säljer en extra lagerarbetare till min hjärna eller något filter som sorterar bort informationen som flyger omkring så skicka ett meddelande!

Ha en bra dag! Tack till alla läsare, nya som gamla. Jag blir så glad om ni lämnar en kommentar.

ps. Gör som jag, bli en Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa - ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på www.hjarnkoll.se

Tänk om....

bild lånad från www.prinsessor.nu

Sista dagarna har varit jobbiga.
  "Jag får liksom ingen ordning på mitt liv" som Winnerbäck sjunger.

Detta påverkar så klart resten av min familj. Förlåt mig, mina älsklingar....

Dessutom blir det jobbigt att boka in saker med andra. Jag kan i ena sekunden känna att JAAAA, vi träffas och hittar på något och i nästa sekund, NEEEEJ, jag vill inte. 

Detta är såklart inte personen i frågas fel, det är jag som inte mår bra!!!!

Men det är inte så lätt att förstå, framför allt inte för mina barn, fyra och sex år att mamma är ombytligare än en kameleont. 

bild lånad av www.prinsessor.nu

I förra veckan tog Malene med bloggen Adhd/Add/Autism alla har lättheter upp en intressant aspekt i flera av sina inlägg. (alla hennes inlägg är för övrigt bra). De handlade om de funktionshinder och hjärnskador  barn som tagit vaccinet mot influensa-viruset fått , narkolepsi. 

Detta är ju givetvis en mycket tragisk verklighet, men jag håller med Malene till fullo. Tänk om vi som har NPF-nedsättningar från födseln fått samma förståelse och hjälp från myndigheter och medmänniskor. Ingen ifrågasatte våra vardagsproblem, vår trötthet, vår oro.

Då detta upptagit mina tankar sista dagarna sa jag nu skriva så här:

Tänk om vår Kronprinsessas blivande barn har en 
 Neuro Psykiatrisk funktionsnedsättning?


Tänk om den lille prinsen eller prinsessan har Autism, Asperger, ADD, ADHD?
Vad händer då?


Stoppas barnet undan i en garderob? (vilket kanske skett för tvåhundra år sedan?
Döljs problemen med hjälp av alla hovdamer och annat folk som springer mellan benen på kungligheterna?


ELLER?
Får vi kanske plötsligt den upprättelse och förståelse vi behöver och är förtjänta av???
Får vi också sitta i debattprogram och göra vår röst höjd utan att någon tvivlar på vår sanningshalt. Kan de som mår så dåligt att de inte orkar arbeta få bli sjukskrivna utan oförstående personal hos försäkringskassan?
Kan ALLA barn (och vuxna) med funktionshinder får den hjälp de behöver i skolan och i sin vardag?


Ett handikapp behöver inte synas utanpå!!!


Men kära Victoria och Daniel, ert barn är inte ensamt....Vi är många fler än vad ni tror ...listan kan göras hur lång som helst, titta bara här.
Så lycka till med ert blivande föräldraskap!




ps. Gör som jag, bli en Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa - ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på www.hjarnkoll.se

Är jag född i fel tid???

För många känns det som att ADHD och ADD ploppat upp från ingenstans och att varenda unge med "myror i brallan" lider av det. Vissa menar på att det kanske inte kan vara så svårt att sitta still och skärpa till sig. 

"Förr i tiden var det minsann bättre" har vi nog alla hört i flera sammanhang. 

I just mitt fall och vissa andra personer med diagnosen ADHD/ADD är jag faktisk villig att hålla med.

Vårt samhälle idag är uppbyggt på snabb teknologi där du ska var tillgänglig och "uppkopplad" dygnet runt. Du ska ha möjlighet att var online 24 timmar om dygnet, även när du sover.

Min son som är sex år vill ha en egen mobil, eller Iphone som han vet att det heter. Han vittnar om att flera av barnen i hans klass har en. Jag vill inte förringa fördelarna med att du kan nå ditt barn  när du inte kan se det, men....

I skolan eller på fritids där ditt barn vistas finns numera ( i alla fall garanterat i Sverige) minst en telefon i varje klassrum eller enhet. Annars har säkerligen fröken, fritidspedagog eller annan skolpersonal en mobil.

Annat var det på "min tid" för snart trettio år sedan då vi fick springa till lärarrummet för att låna telefon, eller att mina föräldrar fick ringa dit för att be någon lämna ett meddelande till mig. 

Vad jag menar är inte att det är fel att ha en egen telefon, det kan vara till hjälp för många med ADD/ADHD men jag menar att det kanske inte är bra för mig att alltid vara tillgänglig.

Det är för mig en form av stress att alltid kunna bli nådd.  Ringer någon på hemtelefonen, (där jag dessutom får upp den inringandes telefonnummer) och jag inte svarar kan jag slå mig i backen på, 

(att trots vår telefonsvarare,) ringer det på min mobil inom två minuter.

Dessutom har vi numera i vårt hem tre datorer, maken har en egen, jag har en och barnen har en. Ändå har vi en för lite! Jo, båda barnen vill ju sitta vid datorn samtidigt. Då lånas min dator ut.  Vilket i sin tur leder till att jag blir stressad, för att då kan ju inte jag kolla mina mail, läsa inlägg på facebook, eller få bekräftelse genom att någon läst mina inlägg i en av mina två bloggar... 

Det blir dubbel stress för mig, jag vill bli nådd men behöver få vara ifred.

Ekvationen går inte ihop för mig.

 På den gamla goda tiden var det ingen som ideligen glodde i mailboxen eller kollade sina sms i ett eftersom korrespondensen tog tid OCH fick ta tid. Nu förväntas jag svara på mail från skolan, arbetsförmedlingen, banken mm inom ett par timmar för annars...

Dessutom ska jag helst ha TV med ett stort utbud av kanaler ingång, spotify med "rätt" nedladda musik på hög volym och läsa dagens nyheter i papperstidningen som damp ner i lådan tillsammans med ett kilo reklam.

Hur ska jag kunna sålla, kunna välja, kunna avstå för att må bra???

ADD -så känns det

TRYCK PÅ BILDEN SÅ FÖRSTÅR DU VAD JAG MENAR

När jag hittade ovanstående bild på nätet sa jag direkt till min man:

Så känns det i mitt huvud!

Som ett "myrbo" där alla myrorna springer runt och gör olika saker. Visserligen försöker de samarbetar men det är inte alltid de lyckas....

Efter att ha pratat med Arbetsterapeuten igår har jag visserligen fått nytt hopp. Det kanske ska gå och få ordning på "myrstacken" som jag bär omkring på. 

Nu ska jag få träffa henne en gång i veckan och få hjälp och råd om mina vardagsproblem.

Till nästa vecka har jag fått läsläxa. Det är jag bra på. Så bra att jag inte märker någonting runt omkring mig. Jag fullkomligt stänger av mina andra sinnen.

Tack och lov att jag är hemma själv Barnen och maken är i skolan.

 

Så nu ska jag sätta mig tillrätta och läsa en stund. Kanske kan jag lyckas kartlägga mina problem på ett vettigt sätt...om jag lyckas sitta still så länge.

ADD/ADHD-att kunna börja och sluta

Koncentration och motivation är kanske två av de saker som jag förutom min oreda har mest problem med. Egentligen hänger de nog i hop.
För det första har jag problem att sätta igång med saker. Även om det är något jag ser fram mot eller är intresserad av kan det bära mig emot att starta.

Ibland beror "start-problemet på min oreda". Ska jag till exempel börja sy något på min symaskin måste jag ju först plocka undan runt omkring. Dessutom hittar jag kanske något annat på vägen som "stjäl" intresset från sömnaden.
Likadant är det när jag väl kommit igång med min sömnad, allting runt omkring kan mycket väl försvinna och jag uppslukas helt av uppgiften. Barnen blir hungriga men jag kan inte avsluta för att ge dem mat. Jag borde ju veta att de är hungriga, likaså jag, men det "finns inte på kartan"´just då....

Kanske avslutar jag projektet mot min vilja och det blir liggande. Då borde jag ju rimligtvis fortsätta med detta inom snar framtid, men se inte denna kvinna. Hon får sen inte ändan ur vagnen och syr färdigt utan har nu ännu ett halvfärdigt projekt i "att göra-listan".


Just detta att avsluta när jag väl börjat är ju ännu ett problem, dessutom som min man säger. "Problemet som jag försöker lösa, blir ofta mycket värre, eftersom jag inte kan avsluta." Här är ju min "städning" igen på tapeten. Eftersom jag oftast rör till det mycket mer blir ju inte resultatet så bra...

Lösningar på problemet? Ja, det är ju det jag just nu försöker lära mig. En sak jag försöker just nu är att avsluta gamla "list-saker". Vi får väl se hur det går....