Stor del av min tid hemma går ibland åt att leta efter saker. Är det inte jag som förlagt mina egna saker så kanske jag ska leta efter något åt barnen.
Eftersom jag inte är så bra på att hålla ordning i hemmet (ännu), så har ju såklart inte barnen heller lärt sig att plocka undan.
I skolan och på dagis är de jätteduktiga och vet exakt var alla saker ska vara.
Här hemma har ju sakerna aldrig haft en självklar plats, utan hamnat där det varit ett tomt utrymme. Därför har man ibland kunnat hitta saker på de mest underliga ställen...
Min man har gjort sina tappra försök att skapa ordning, men eftersom inte resten av familjen inte varit inne på samma linje, har det varit som att kämpa i uppförsbacke.
Nu FÖRSÖKER jag verkligen och ni ska veta att det inte är lätt. Nu måste jag ju liksom komma ihåg vilket ställe jag har lagt saken på, dessutom ska jag efter jag använt den, LÄGGA TILLBAKA DEN PÅ SIN PLATS.
Det värsta är ju att vid vissa tillfällen när jag letar efter något, hittar jag en annans sak och då ska den på rätt plats. Sedan har jag glömt vad jag först letade efter. Moment 22!
Här hemma hörs väldigt ofta orden: "Men vart har jag lagt den nu då". Ofta följt med en eller två svordomar. ;-) Vi är väldigt slarviga hela familjen men jag är nog den som ändå har mest koll på vart i röran prylarna ligger. Det har antagligen med mitt bildminne att göra.
SvaraRaderaKram!
Jag är inne här titt som tätt och läser och kan inte annat än att hmmma, nicka, skratt och ibland få en klump i halsen. Det är nästan lite läskigt att jag skulle kunna ha skrivit i princip alla inlägg som du har skrivit, fast signerat dem med mitt namn.
SvaraRaderaSå, sammanfattningsvis: du är inte ensam! Och inte jag heller :)
Precis så är det för mig, oss, hemma här! Phu. Blir bättre vartefter. Allt måste ha sin bestämda plats! Lättare sagt än gjort.
SvaraRadera