Jag är tacksam!
Jag är tacksam för att jag måste städa efter en fest
- det betyder att jag har vänner.
Jag är tacksam för skatterna jag betalar
- det betyder att jag har ett jobb.
Jag är tacksam för att kläderna är lite trånga
- det betyder att jag har mat på bordet.
Jag är tacksam för att gräsmattan behöver klippas, fönstren tvättas
och hängrännorna rensas
– det betyder att jag har ett eget hem.
Jag är tacksam för skuggan som bevakar mitt arbete
- det betyder att jag är ute i solen.
Jag är tacksam för alla klagomål på politiker
- det betyder att vi har yttrandefrihet.
Jag är tacksam för att parkeringsplatsen är längst bort
- det betyder att jag har råd att ha bil.
Jag är tacksam för min höga elräkning
- det betyder att jag har det varmt.
Jag är tacksam för kvinnan bredvid mig som sjunger falskt
- det betyder att jag kan höra.
Jag är tacksam för tvätthögen på bordet
- det betyder att jag har kläder att ta på mig.
Jag är tacksam för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen
- det betyder att jag har kunnat arbeta hårt.
Jag är tacksam för väckarklockan som ringer på morgonen
- det betyder att jag får leva en dag till!
Ur ”Det är aldrig kört” av Kristina Reftel
Denna fina dikt delade en vän med sig av på Facebook. Det är så lätt att glömma alla saker omkring sig när livet känns svart.
Fast det är svårt att fokusera på allt som faktiskt är bra när man själv mår dåligt.
Tack än en gång för era kommentarer, det är faktiskt inte bara jag som mår skit ibland, tack för telefonsamtal från familj och vänner, jag är glad att jag har er.
Jag mår skit idag så jag tar med glädje emot de här orden i dikten.
SvaraRaderaSkönt att det inte är kört.
För idag är det tungt.
Ja, faktiskt har man en hel del att vara tacksam för! Man behöver bara påminnas om det ibland. Jag hoppas du får en fin helg och att du får må bra.
SvaraRaderaKram!
Fina Cilla!
SvaraRaderaJag följer din blogg och kände att det var dags att skriva en rad.
Varje gång jag går in på bloggen möts jag av bilden av den gråtande ängeln. Jag minns dina tårar under tonåren och tiden därefter. Det var som att du bar på en sorg men du förstod inte vad som orsakat den. Jag minns också dina skratt. Ingen kan asgarva som du, Cilla! Jag tänker också på din öppna famn och dina tröstande kramar till andra som var ledsna. Du var bra på att se när andra mådde dåligt - för den som själv upplevt ångest och förtvivlan upptäcker det lättare hos andra.
Jag hoppas att din diagnos på sikt ska ge dig lugn i själen och framför allt att den ger dig kraft att sluta "själmedicinera" med mat, träning och annat.
I mina ögon är du - och har alltid varit - helt fantastisk! Du är modig, klok, kreativ, lite halvgalen ;) och bara störtskön!
Jag tror att du med den här bloggen hjälper många andra!
I senaste numret av Buffé läste jag följande:
"Om livet ger dig citroner - gör lemonad"
Stor styrkekram från Sara