Slutet gott-ett nytt fantastiskt år i sikte.

lånad från nätet

Nej, att ha ADHD eller ADD är faktiskt ingen ursäkt. Du eller jag kan inte skylla allt på vårt handikapp men det kan vara bra att veta att det kan orsaka vissa problem eller svårigheter som påverkar vårt beteende eller våra tankar.

Min man har svårt att förstå varför jag inte kan lära mig att lägga saker på sin rätta plats eller komma ihåg att barnen har gympa samma dag varje vecka. Detta är faktiskt saker som även vanliga dödliga kan ha svårt med.

Jag kan inte heller skylla min ADD för att jag vissa dagar får hundra saker gjorda medan jag nästa dag inte får ett dugg gjort.

Ibland är det svårare för de människor som finns runt omkring att acceptera våra ojämnheter i humör, kapacitet och funktion. Detta är saker som vi måste kämpa med att få att fungera varje dag och jag tror att det finns goda möjligheter att få livet att fungera med ADD/ADHD.

Det finns människor som begår brott, blir missbrukare, tjuvar, mördare med eller utan ADHD/ADD och det finns minst lika många utan diagnos. 

Likväl finns det presidenter, toppidrottare, forskare, musikstjärnor och andra framgångsrika människor med NPF-diagnoser, men det finns även andra som gått lika långt utan att ha begåvats med våra diagnoser.

Det är vi själva som bestämmer vart vi är på väg och jag vill inte se någon begränsning i våra möjligheter. Tänk på detta inför kommande år 2013.

Jag har satt upp nya mål inför 2013.

Dessa ska jag försöka nå och skulle jag misslyckas är det inte min ADDs fel.

Här har ni mina mål inför 2013:

Springa minst ett långlopp ( bla  Sydkustloppet 27 April) 

Fortsätta läsa på Universitetet, denna gång på heltid. 

Träna mer, styrka och uthållighet, eftersom detta hjälper mig att hålla min hjärna lugn.

Sedan får det räcka. Just nu räcker detta som stora mål. 

Vad har du för dig under nästa år?

En God Jul

 

En riktigt God Jul med mycket lugn och ro önskar jag er alla läsare.

Just lugn och ro kan vara svårt att uppnå när man som jag har en skenande hjärna som gärna springer i förväg och vill hinna före. 

Jag ser allt som skrivs i alla tidningar, recept på goda julgodsaker, pyssel som ska fixas och julklappar som ska köpas.

Jag vill hinna göra allt och givetvis ska huset vara nystädat, fönsterna putsade, granen disneylik och barnen nykammade och i strukna kläder.

Men...i min ADD-värld blir det aldrig så här och i år har jag verkligen försökt koppla bort den överhettade hjärnan. Både ekonomi och  energin har varit i botten, men vet ni vad?

Det blev julafton iallafall.

Granen är pyntad, vi gjorde två sorters julgodis, ICA har köttbullar och annat gott till salu, några klappar ligger under granen till barnen och vi har rena kläder på oss.

Ha en skön Jul ni också.

Cilla

Det som inte får hända.

Idag finns det en artikel i Aftonbladet om hur det går till på ett av alla behandlingshem i Sverige. Skrämmande läsning. Blir så arg över hur psykiskt sjuka blir behandlade. De befinner sig ju på hemmet för att de inte klara av sin vardag. Här hittar du artikeln.

I fortsättningen lovar jag att bli bättre på uppdatera sidan. Det är så mycket jag måste klara av i vardagen just nu.

Tack alla ni snälla som hört av er här på bloggen eller via mail och på telefon. Jag blir så glad att ni bryr er, men jag blir inte så glad av att höra att det är fler än mig som blir dåligt behandlade inom sjukvärden.

Det ska inte behöva var så att vi som mår dåligt och är lite annorlunda ska behöva förvara hur vi fungerar och hur vi mår.

Det liksom alla andras rättigheter till behandling ska vara lika.

Jag har iallafall fått träffat ännu en ny läkare sedan sist, och kors itaket. Om två veckor ska jag träffa henne igen! Samma läkare! 

Vet inte om hon kan göra något för mig, men det känns bra att få se samma människa en gång till inom loppet av ett par veckor.

Ha det bra ni andra där ute. Kämpa på!

När vården är sjuk....

Denna skylt skulle kunna sättas upp utanför min och andra patienters vårdinrättning i Ystad. Är nu så in i märgen arg och trött på deras "bollande" och icke-tillmötesgående av mig som patient och i behov av hjälp.

Efter att under flera års tid (20) mått psykiskt dålig och träffat olika specialister och annan sjukpersonal har jag nog i dagarna träffat några av de sämsta.

På psykiatri-inrättningen i min hemstad verkar det inte finnas några "fasta" läkare utan dessa hyrs in för olika perioder. Detta gör att ingen vet vad den andra gjort eller vad som ska göras. Patienten som i detta fall är jag, har under ett och ett halvt års tid nu fått träffa fyra olika läkare. Givetvis vet de  inte vet vem jag är och eller hur jag mår eftersom de aldrig verkar ha tid att läsa igenom min journal eller träffa mig mer än hastigast. En läkare som jag aldrig träffade skrev under två års tid ut depressionsmedicin till mig per telefon.

Nu har jag under de sista veckorna mått väldigt dålig, ångesten ökar markant och dagarna blir en pina. När jag påpekade detta för en ny läkare som gladeligen berättade att hon egentligen arbetar inom psyk i Stockholm, men nu arbetar här i Ystad under sin semester. (Två veckor på semesterort och så träffa lite trötta och dåliga  patienter som jag aldrig behöver se mer?????) Men det är ju så bra betalt att förena nytta med nöje....

Denna läkare ifrågasatte min arbetsförmåga, min behandling och konstaterade att ingen kollat upp mina blodvärden, blodtryck eller vikt under min medicinering med Ritalin. Ojdå!

När trycket tas ligger det på 150/105 och vilopulsen på 95.

Sköterskan som jag aldrig träffat blir förstummad och säger att någon läkartid finns inte att få förräns om en månad då nästa semesterläkare antagligen är på plats. Välkommen att ta trycket om en vecka, tack och hej.

I förrgår togs trycket igen och jodå, nu hade det ökat till 180/105. Snabbt fick jag en akuttid hos ännu en ny läkare som meddetsamma undrade varför jag kom till henne. Hade jag högt blodtryck skulle uppsöka en vårdcentral. Då jag bröt ihop och vart ledsen över att ingen verkade förstå eller vilja ta tag i mitt problem sa hon att skulle läsa lite i min medicinering och se om  det var några konstigheter där. När hon då, som aldrig träffat mig förut, aldrig läst min journal eller hört mina problem ser att jag hur jag medicineras säger: Detta ska du inte stoppa i dig. Sedan läser hon högt för mig ur FASS om vilka biverkningar medicinerna har och konstaterar att nu ska jag utmedicineras i väntan på utredning! 

Så hon gör inget åt mitt höga blodtryck, sågar de andra läkarnas diagnoser och medicineringar vid fotknölarna och skickar hem mig.

Efter att ha varit på vårdcentralen nu två dagar i rad och fått blodtrycket mätt ska jag om några timmar träffa min "husläkare". Hur ska detta sluta?

Om en månad har jag ännu en tid hos en femte läkare i Ystad.

Vart ska man vända sig när vården är sjuk? 

Hur ska jag som inte redan mår bra orka ifrågasätta och kräva hjälp när ingen vill hjälpa?

Blir så trött och ledsen.

Myror i brallan

...har jag gott om och just nu försöker jag minska på alla måsten. Att lära mig koppla av är därför just nu prio nummer ett.

Därför tar jag nu en paus härifrån.

Ha det gott i sommarvärmen!

En skenande hjärna-ADD

bild lånad från nätet

Min man blir ofta arg och irriterad på mig för att jag avbryter honom när han pratar. Detta är något jag gör utan att tänka på det. Jag gör det inte heller för att jag tycker det han berättar är ointressant eller tråkigt. Ofta är det istället att jag vill berätta något liknande eller associera till en händelse som jag varit med om. Givetvis kommer detta olämpligt mitt i en mening.


Han blir skitirriterad och jag blir ledsen. Både på mig själv som aldrig lär mig och på honom som inte tycks förstå mitt problem. Såklart skulle jag vänta med att berätta mitt "intryck" eller åsikt, men det är då hjärnan löper amok. Dvs då uppstår problemet att jag istället för att lyssna på Jocke har alla synapser koncentrerade på min "tanke". Jag måste "hålla" tanken där för att inte glömma bort den. Fortsätter jag lyssna på Jocke försvinner min "viktiga tanke" och jag blir utan åsikt. Därför "poppar" ibland mina åsikter ur mig fortare än den jag talat med hunnit prata klart. 


Likadant är det på andra hållet. Jag "tar in" så många intryck och bilder i huvudet så det blir totalt kaos i katalogiseringen. Den stackars lagerarbetaren däruppe hinner inte med utan kastar allt ihop i en stor hög. 
Detta brukar sluta med ångestkaos- jag blir tyst och nere. 


Ofta inträffar detta i stora folksamlingar när jag mår sämre. Jag är tex inte så glad över att visas på barer, diskotek eller konserter. Jag kan då inte skilja ut va mina vänner säger och jag hör ingenting utom ett sorl. Detta gör mig trött och irriterad.


Just nu när jag är sjukskriven för foten läser jag en hel del. Då får jag så klart se och läsa om en massa nya saker som händer, annonser för olika varor, tips på recept, kläder, inredning, mm. Allt detta intresserar mig, men ibland blir det för mycket. Jag vill ha och göra allt. Åka på semester, kolla på hemsidor på nätet, titta i butiker, planera matlagning mm. 
Resultatet = Ångestkaos.


Så vet ni någon som säljer en extra lagerarbetare till min hjärna eller något filter som sorterar bort informationen som flyger omkring så skicka ett meddelande!

Ha en bra dag! Tack till alla läsare, nya som gamla. Jag blir så glad om ni lämnar en kommentar.

ps. Gör som jag, bli en Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa - ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på www.hjarnkoll.se