När vården är sjuk....

Denna skylt skulle kunna sättas upp utanför min och andra patienters vårdinrättning i Ystad. Är nu så in i märgen arg och trött på deras "bollande" och icke-tillmötesgående av mig som patient och i behov av hjälp.

Efter att under flera års tid (20) mått psykiskt dålig och träffat olika specialister och annan sjukpersonal har jag nog i dagarna träffat några av de sämsta.

På psykiatri-inrättningen i min hemstad verkar det inte finnas några "fasta" läkare utan dessa hyrs in för olika perioder. Detta gör att ingen vet vad den andra gjort eller vad som ska göras. Patienten som i detta fall är jag, har under ett och ett halvt års tid nu fått träffa fyra olika läkare. Givetvis vet de  inte vet vem jag är och eller hur jag mår eftersom de aldrig verkar ha tid att läsa igenom min journal eller träffa mig mer än hastigast. En läkare som jag aldrig träffade skrev under två års tid ut depressionsmedicin till mig per telefon.

Nu har jag under de sista veckorna mått väldigt dålig, ångesten ökar markant och dagarna blir en pina. När jag påpekade detta för en ny läkare som gladeligen berättade att hon egentligen arbetar inom psyk i Stockholm, men nu arbetar här i Ystad under sin semester. (Två veckor på semesterort och så träffa lite trötta och dåliga  patienter som jag aldrig behöver se mer?????) Men det är ju så bra betalt att förena nytta med nöje....

Denna läkare ifrågasatte min arbetsförmåga, min behandling och konstaterade att ingen kollat upp mina blodvärden, blodtryck eller vikt under min medicinering med Ritalin. Ojdå!

När trycket tas ligger det på 150/105 och vilopulsen på 95.

Sköterskan som jag aldrig träffat blir förstummad och säger att någon läkartid finns inte att få förräns om en månad då nästa semesterläkare antagligen är på plats. Välkommen att ta trycket om en vecka, tack och hej.

I förrgår togs trycket igen och jodå, nu hade det ökat till 180/105. Snabbt fick jag en akuttid hos ännu en ny läkare som meddetsamma undrade varför jag kom till henne. Hade jag högt blodtryck skulle uppsöka en vårdcentral. Då jag bröt ihop och vart ledsen över att ingen verkade förstå eller vilja ta tag i mitt problem sa hon att skulle läsa lite i min medicinering och se om  det var några konstigheter där. När hon då, som aldrig träffat mig förut, aldrig läst min journal eller hört mina problem ser att jag hur jag medicineras säger: Detta ska du inte stoppa i dig. Sedan läser hon högt för mig ur FASS om vilka biverkningar medicinerna har och konstaterar att nu ska jag utmedicineras i väntan på utredning! 

Så hon gör inget åt mitt höga blodtryck, sågar de andra läkarnas diagnoser och medicineringar vid fotknölarna och skickar hem mig.

Efter att ha varit på vårdcentralen nu två dagar i rad och fått blodtrycket mätt ska jag om några timmar träffa min "husläkare". Hur ska detta sluta?

Om en månad har jag ännu en tid hos en femte läkare i Ystad.

Vart ska man vända sig när vården är sjuk? 

Hur ska jag som inte redan mår bra orka ifrågasätta och kräva hjälp när ingen vill hjälpa?

Blir så trött och ledsen.