Din dag

Dagenidagärenmärkligdag

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Gårdagen föll ur dina händer.

Den kan inte få mer innehåll

än du redan givit den.

Morgondagen vet du ingenting om.

Men dagen i dag har du.

Använd dig av det.

I dag kan du glädja någon.

I dag kan du hjälpa en annan.

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

(dikt från Indien)

Denna vackra dikt har min son i läxa. För honom är det en stor uppgift. han ska inte läsa den eller lära sig den utan ringa in stora och lilla "D". Är man 6,5 år och går i förskolan är det en STOR uppgift.

Ha det bra mina vänner i bokstavsröran!

Jag vann!!!

I Lördags övervann jag ett av mina största problem. Jag genomförde något jag satt mig för att göra. Trots att jag ofta sätter igång saker, projekt och idéer har jag som sagt problematiken att genomföra dem.
Men denna gången lyckades jag!

Ett par år har tanken legat och grott, men i år blev det verklighet. Jag sprang ett halvmaraton, dvs 21km.
Jag har tidigare berättat här att jag tränar för att må bra och få ett inre lugn. Denna utmaning var ett steg längre...eller ganska många steg längre.

Det var det absolut jobbigaste och tuffaste jag gjort. Det var verkligen en rejäl utmaning och jag hade ett par gånger under loppet tankar på att bryta. Men efter två och en halv timmes kämpande, flåsande och svettande kom jag i mål i Smygehamn. Ingen rekordtid, men jag känner mig som en vinnare, eftersom jag klarade det!!!!

Vem dömer mig?

Just nu pågår en stor rättegång i vårt grannland där en fråga huruvida en man som begått ett fruktansvärt brott är psykiskt sjuk eller ej. Jag tänker inte lägga mig i diskussionen om huruvida gärningsmannen är funtad men när Norges mest ansedda psykiatriker inte kan enas om vad han lider av trots att de säkert har landets alla resurser och möjligheter att undersöka honom.

Det är därför kanske inte så lätt för alla som mår psykiskt dålig eller dåligt över huvudtaget att få en rätt ställd diagnos. Vår hjärna är kroppens mest komplexa organ, där stora delar ännu är outforskad. Detta gör att det kanske aldrig är helt lätt att ställa en konkret och riktig diagnos från början.

Jag har fortfarande inte efter snart ett års undersökning och tester fått min ADHD/ADD diagnos helt fastställd. Alla mina "symptom" stämmer med kriterierna med diagnosen, men koncentrationstesterna ligger på gränsen. Jag kan koncentrera mig tillräckligt mycket i ett nedsläckt heltyst rum med endast en dator i en kvart...men jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte kan titta på ett helt TV-program eller sitta still och lyssna när jag pratar med någon. Då far tankarna iväg och jag tappar tråden....

Så hur är det? Är det min diagnos som gör mig till den jag är eller är det mitt sätt att vara och bearbeta mina problem som gör mig till Cilla? Ibland undrar jag hur jag varit om jag inte mådde dåligt? Hade jag agerat och handlat annorlunda? Hade jag umgåtts med de människor jag är vän med idag? Hur mycket påverkar mitt psyke mig?

Jag har fortfarande svårt att inse att jag inte orkar med lika mycket som andra kvinnor och män i min ålder. Min hjärna tröttar ut mig med sina tankar och det kaos den skapar i mitt huvud igång. Detta gör mig ledsen och frustrerad och irriterad på mig själv. Dessutom påverkar det min familj som inte mår bra av mitt humör.

Det är nog bara att gilla läget och acceptera sina brister. Antagligen är det jag själv som dömer mig hårdast....

ps. Gör som jag, bli en Hjärnkoll-supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa - ett viktigt bidrag för ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på www.hjarnkoll.se

Trött men glad

Trött men mycket glad efter att ha arbetat min första vecka på nya jobbet. MASSOR med nya intryck, nya saker att lära sig och nya människor att lära känna. Men såååå kul!

Allt har fungerat över förväntan, både på arbetet och hemma. Vi har lyckats få ordning på hämtning och lämning på dagis trots omöjliga buss och tågtider. Det tar mig tex 1 timme att ta mig till arbetet på morgonen men på kvällen tar det 2timmar och en kvart att åka kommunalt! Inte konstigt att folk kör bil istället. Skulle nog också gjort det om inte bensinen vart så förbaskat dyr!

Så för mig, den mycket kvällströtta mamman, blir det nu tidiga kvällar.

På jobbet har jag funderat på om jag ska berätta om min ADD, men bestämt mig för att vara tyst, så länge allt känns bra. Jag har lyckats hålla alla beställningar i huvudet och så länge kunden är nöjd är jag nöjd.

För övrigt har ju nästan alla mina arbeten fungerat, där är jag ju endast för att jobba. Jag slipper hålla ordning på allt annat, barn, djur, mat, tvätt mm. Fokuseringen är på 100% på kunden och det jag gör för tillfället.

I helgen ska jag njuta av att träffa familjen och vara i trädgården. Hoppas ni läsare också får en fin helg!

En ansvarsfråga

Har kommit fram till att det faktiskt är jag som bestämmer vad som är bra för mig. 

Jag bryr mig alltid om vad andra tycker och tänker och låter mig lätt påverkas av vad vänner, föräldrar, bekanta ska tro eller tycka. 

Detta har gjort mig till en "nickedocka" som konstant har ångest över 

inte räcka till, passa in, vara bra nog.

Detta har jag länge skyllt på de andra. Egentligen är det ju mitt ansvar att se till att jag mår bra! Att jag själv gör det JAG mår bra av. 

Kanske inte så konstigt för andra att inse, men för mig har det tagit fyrtio år.

Dags att ändra på detta!

Orkar, orkar inte....

Just nu har det inte blivit mycket bloggande. Det har liksom inte riktigt prioriterats in under dagarna. Jag har mått bättre och har bestämt mig för att bryta min sjukskrivning. Kanske är det rätt, kanske inte...
Hur ska jag veta? Det enda jag vet är att jag ändå inte kan koppla av här hemma. Jag blir bara stressad av att försöka hinna koppla av, städa, fixa och dona innan barnen kommer hem. Nu börjar jag jobba istället. Visserligen inte heltid, utan endast tre-fyra dagar i veckan. En lagom början tror jag.
Vi får helt enkelt se hur det går...
Jag fortsätter såklart att uppdatera er här.

Inte bara jag som är virrig......

Förra veckan fick jag ett trevligt mail om att jag fått en GRATIS plats på en kurs jag länge velat gå på. Glad som en lärka ringde jag snabbt min man för att kolla att han var ledig på kursdagen så att jag kunde åka iväg. Inga problem med honom och i söndags styrde jag kosan österut för att köra över en timmes bilväg för att komma på plats.
När jag ska iväg någonstans jag aldrig varit på är jag alltid lite nervös. Jag är orolig att inte hitta dit, att komma försent och dessutom var jag extra exalterad eftersom kursen i Äppelträdsbeskärning är efterlängtad.
Väl på plats, såklart i tid, hinner jag gå runt och titta på de vackra planteringarna. På vägen dit har vägen kantats av fantastiska äppelodlingar. Trots den tidiga våren är Österlen fortfarande grått och mulet, men äppelodlingarna med de långa raderna träd över böljande kullar får mig att drömma mig iväg mot sommaren och värmen.

Iallafall, klockan närmade sig nu tio, dvs kursstart och jag började titta mig omkring efter fler kursdeltagare. Några bilar stod på parkeringen och jag gick mot lokalen som jag sett på vägen in.
Inte en människa, vad var nu detta?
Jag gick ett varv till, kunde de redan var ute vid äppelodlingen? Ingen där heller???
Efter lite letande gick jag tillbaka till lokalen och knackade på ett fönster, där inne såg jag en städerska.
Hon öppnade och jag berättade mitt dilemma.
Till svar får jag: Kurs, idag???? Nä, det var ju igår. Vi har aldrig kurser på söndagar......

Med tårarna brännande i ögonen, sätter jag mig i bilen. Jag har alltså kört 7 mil för att komma fram till en kurs som var igår. Så j-kla typiskt mig att inte läsa inbjudan ordentligt. Fel datum.....
Jag kör hemåt, stannar på ett café och tar mig en tröstkaffe. När jag ringer hem till Jocke och berättar om mitt misstag hör jag på honom att han blir irriterad, på mig. Det har varit lite mycket med mina misstag sista tiden.

Ledsen och arg på mig hem kör jag hem. Väl hemma sätter jag mig vid datorn för att skriva ett mail till arrangören och förklar mitt misstag, varför jag inte dök upp. Givetvis funderar jag om jag ska skylla på min ADD, att jag inte läst mailet ordentligt och kommit på fel datum.

Då får jag se inbjudningsmailen. Men....det står klart och tydligt... Välkommen på söndag kl.10 osv....
Jag springer ner till Jocke för att hans ska få extrakolla. Jo, det står söndag. När jag går in på kursens hemsida står det lördag.

Ha ha, jag hade inte läst fel. Det var faktiskt tjejen som skickat min inbjudan som fått hjärnsläppp!
Så glad jag blev, fast jag missat kursen. Jag hade läst ordentligt i min inbjudan.

Nu har jag pratat med den stackars tjejen som skickat ut fel inbjudan. Jag får kompensation för mina felkörda mil plus en ny kurs.
Fast jag sa ingen ting om min ADD eller hennes........;-)