Att få kritik

Det är aldrig lätt att få kritik. Jag är nog urdåligast på det i hela världen. Iallafall suger jag åt mig som en svamp av negativ kritik och får jag positiv kritik klarar jag inte av att ta åt mig och sträcka på mig.
Det har nog inte med min Add att göra utan jag tror att det beror på andra faktorer.
Ändå blir jag extraledsen när det kommer från en människa som inte ens känner mig, en människa som iallfall inte ens vågar ange sitt namn här på bloggen utan väljer att vara anonym.

Jag gjorde det möjligt att lämna anonyma kommentarer eftersom jag förstått att det är många som har frågor och tankar om ADHD/ADD och jag hoppas de vågar fråga eller skriva om de behöver. Under åren jag bloggat och haft min facebooksida har jag aldrig fått negativa kommentarer förräns nu.

En människa som läst mitt inlägg om min koncentrationsförmåga: ADD/ADHD-att kunna börja och sluta ger kommentaren"Folk som beter sig så borde inte skaffa barn" Som jag tolkar det menar han/hon mig. Jag som har ADD borde alltså inte få skaffa barn....

Enligt mig borde då inte heller ointilligenta, inskränkta personer inte heller få skaffa barn eftersom detta med största sannolikhet också överförs till barnen. Jag kan lova dig att mina barn har en mer kärleksfylld och roligare uppväxt än många andra barn.
Kanske får de inte alltid mat på alldeles "rätt" klockslag, de ha inte alltid strukna kläder, de kommer inte alltid i säng i rätt tid. Vi städar inte så ofta på deras rum som mest består av legobyggen och kojprojekt. De har en fantastisk trädgård där vi odlar tillsammans och de har en en pappa som tack och lov har lite mer ordningssinne än mig.
Fast när jag tänker efter ser det ut så här i många av mina vänners hem - utan att någon där har ADD/ADHD...Konstigt!

Jag hoppas ni fortsätter lämna kommentarer. Alla är välkomna, anonym eller ej!