onsdag 16 januari 2013

Att komma ut

Idag bestämde jag mig för att inte dölja min natur längre. Jag tog steget och startade en Facebooksida för AddCilla. Gå gärna in och gilla den.
 Så får du kortfattad och rolig information om mitt liv med ADD.
Det är ju inte alltid så lätt och koncentrera sig/mig. Detta är oftast ett problem när jag som nu har en uppgift att fixa på utsatt tid.
Jag läser just nu en distanskurs i Trädgårdshistoria och denna vecka har jag hemtenta. Jag ska skriva svar på tre större frågor och de ska vara runt 7000-8000 ord var.

Givetvis blir sonen sjuk och måste var hemma från skolan. Så samtidigt som jag ska hitta information i femtioelva olika böcker och på internet så ska jag lyssna på TV:n med hysteriska figurer eller hjälpa till att få igång program på datorn. Sedan ska det bres mackor, blandas saft och och poppas popcorn. Givetvis ska hunden ut och kissa stup i kvarten och telefonen ringer.
Vad höll JAG nu på med????


Ja, just det  Italienska renässansträdgårdar. Att hitta tillbaka till vad jag började med är en av sakerna jag har mest problem med, som ni vet. Detta har jag skrivit om här.

Kanske går det bättre idag. Sonen är mutad med Transformersfilm och kokostoppar. Kaffet är nybryggt och jag...ja, jag sitter och  bloggar....

Ha det så bra i vintervädert!

ps. Ikväll blir det Zumba för koncentrationsförmågan ;-)

måndag 14 januari 2013

Fortsätt kämpa!

lånad på nätet
Alla vi som begåvats med NPF vet att energin skiftar från dag till dag och ibland från timme till timme. Det är så lätt att vakna upp, hoppa ur sängen och slå sig för bröstet. "Idag ska jag få massor gjort"

Två timmar senare sitter jag i en stor röra på golvet med minst tre påbörjade projekt, datorn, TV:n och radion igång och vet inte riktigt vad jag håller på med. Känns det igen?

Energin tar slut, jag bryter ihop, tappar tron på mig själv. Blir irriterad på de runt omkring mig, oftast min man, för att han inte hjälper mig. Fattar han inte att nu MÅSTE vi städa!!! 
Barnen tycker oftast att det är kul med nya projekt, vare sig det är städning eller inte. Detta i sin tur leder oftast till ännu större oreda....
lånad på nätet
Men hallå! Det var ju jag som var stark och hade energi i överflöd. Hur kunde det bara förvinna???
 Jag som hade målet klart för mig när jag steg upp, eller målen. Inte bara ett utan tre-fyra-fem....dessutom kläcker min kreativa hjärna nya projekt hela tiden. Så listan på "att-fixa-innan-dagen-tar-slut" är kilometerlång.
lånad på nätet
Fast jag vet är det lika svårt varje dag. Jag sätter för höga mål. Men om jag inte gör det då?
Vart hamnar jag då? På sängkanten?

fredag 11 januari 2013

Hur ser du på andra?


Visst är det lätt att döma andra...jag är själv mästare på detta. Jag blir lika arg på mig själv varje gång. 

Kanske är det ett bevis på osäkerhet hos den som dömer eller en rädsla inför något främmande. Istället för att fråga eller sätta mig in en annan människas problem eller natur bildar jag mig en egen uppfattning. Knasigt eller hur...

Det är nog därför det ibland är svårt att öppet berätta hur jag mår eller hur jag fungerar. Andra människor, även de i min familj och mina närmsta vänner har jag svårt att förstå mig när jag från den ena dagen till den andra kan må dåligt eller inte veta vad jag vill.

Visste du att tre av fyra som mår psykiskt dåligt undviker att berätta om detta för sin omgivning och
många, 50% av de som är psykiskt sjuka har upplevt att andra tagit avstånd eller inte accepterat dem när de berättat. Mer om detta kan du läsa i Hjärnkolls pressmeddelande.

Jag vet ju själv att jag kan vara annorlunda under perioder när jag mår dåligt. Från att vara glad och trevlig ena dagen till att tappa all ork och livslust nästa dag. Speciellt för min man och mina barn är detta jobbigt. När jag var yngre var det svårt att förklara för vännerna att jag inte kunde förmå mig att ens komma upp ur sängen fast det var roligheter och fester på gång, eftersom jag veckan innan var den som startat upptåg och varit sällskapsjuk.

Tänk om alla kunde förstå hur vi har det, vi som mår dåligt. På samma sätt som att någon har brutit benet och har svårt för vissa saker, eller någon har diabetes och bör undvika vissa livsmedel har vi våra besvär. De syns inte alltid och vi är så annorlunda. Våga fråga istället om personen som mår dåligt orkar berätta hur han eller hon känner. Bry dig om!

Det öppnar ditt sinne och du hjälper garanterat en medmännsika och vän!


söndag 30 december 2012

Slutet gott-ett nytt fantastiskt år i sikte.


lånad från nätet
Nej, att ha ADHD eller ADD är faktiskt ingen ursäkt. Du eller jag kan inte skylla allt på vårt handikapp men det kan vara bra att veta att det kan orsaka vissa problem eller svårigheter som påverkar vårt beteende eller våra tankar.

Min man har svårt att förstå varför jag inte kan lära mig att lägga saker på sin rätta plats eller komma ihåg att barnen har gympa samma dag varje vecka. Detta är faktiskt saker som även vanliga dödliga kan ha svårt med.
Jag kan inte heller skylla min ADD för att jag vissa dagar får hundra saker gjorda medan jag nästa dag inte får ett dugg gjort.

Ibland är det svårare för de människor som finns runt omkring att acceptera våra ojämnheter i humör, kapacitet och funktion. Detta är saker som vi måste kämpa med att få att fungera varje dag och jag tror att det finns goda möjligheter att få livet att fungera med ADD/ADHD.

Det finns människor som begår brott, blir missbrukare, tjuvar, mördare med eller utan ADHD/ADD och det finns minst lika många utan diagnos. 
Likväl finns det presidenter, toppidrottare, forskare, musikstjärnor och andra framgångsrika människor med NPF-diagnoser, men det finns även andra som gått lika långt utan att ha begåvats med våra diagnoser.

Det är vi själva som bestämmer vart vi är på väg och jag vill inte se någon begränsning i våra möjligheter. Tänk på detta inför kommande år 2013.

Jag har satt upp nya mål inför 2013.
Dessa ska jag försöka nå och skulle jag misslyckas är det inte min ADDs fel.

Här har ni mina mål inför 2013:

Springa minst ett långlopp ( bla  Sydkustloppet 27 April) 

Fortsätta läsa på Universitetet, denna gång på heltid. 

Träna mer, styrka och uthållighet, eftersom detta hjälper mig att hålla min hjärna lugn.

Sedan får det räcka. Just nu räcker detta som stora mål. 
Vad har du för dig under nästa år?

måndag 24 december 2012

En God Jul

 

En riktigt God Jul med mycket lugn och ro önskar jag er alla läsare.
Just lugn och ro kan vara svårt att uppnå när man som jag har en skenande hjärna som gärna springer i förväg och vill hinna före. 
Jag ser allt som skrivs i alla tidningar, recept på goda julgodsaker, pyssel som ska fixas och julklappar som ska köpas.
Jag vill hinna göra allt och givetvis ska huset vara nystädat, fönsterna putsade, granen disneylik och barnen nykammade och i strukna kläder.

Men...i min ADD-värld blir det aldrig så här och i år har jag verkligen försökt koppla bort den överhettade hjärnan. Både ekonomi och  energin har varit i botten, men vet ni vad?


Det blev julafton iallafall.

Granen är pyntad, vi gjorde två sorters julgodis, ICA har köttbullar och annat gott till salu, några klappar ligger under granen till barnen och vi har rena kläder på oss.

Ha en skön Jul ni också.

Cilla

måndag 26 november 2012

Det som inte får hända.

Idag finns det en artikel i Aftonbladet om hur det går till på ett av alla behandlingshem i Sverige. Skrämmande läsning. Blir så arg över hur psykiskt sjuka blir behandlade. De befinner sig ju på hemmet för att de inte klara av sin vardag. Här hittar du artikeln.

I fortsättningen lovar jag att bli bättre på uppdatera sidan. Det är så mycket jag måste klara av i vardagen just nu.


måndag 8 oktober 2012


Tack alla ni snälla som hört av er här på bloggen eller via mail och på telefon. Jag blir så glad att ni bryr er, men jag blir inte så glad av att höra att det är fler än mig som blir dåligt behandlade inom sjukvärden.
Det ska inte behöva var så att vi som mår dåligt och är lite annorlunda ska behöva förvara hur vi fungerar och hur vi mår.
Det liksom alla andras rättigheter till behandling ska vara lika.

Jag har iallafall fått träffat ännu en ny läkare sedan sist, och kors itaket. Om två veckor ska jag träffa henne igen! Samma läkare! 
Vet inte om hon kan göra något för mig, men det känns bra att få se samma människa en gång till inom loppet av ett par veckor.

Ha det bra ni andra där ute. Kämpa på!