Hur ser du på andra?

Visst är det lätt att döma andra...jag är själv mästare på detta. Jag blir lika arg på mig själv varje gång. 

Kanske är det ett bevis på osäkerhet hos den som dömer eller en rädsla inför något främmande. Istället för att fråga eller sätta mig in en annan människas problem eller natur bildar jag mig en egen uppfattning. Knasigt eller hur...

Det är nog därför det ibland är svårt att öppet berätta hur jag mår eller hur jag fungerar. Andra människor, även de i min familj och mina närmsta vänner har jag svårt att förstå mig när jag från den ena dagen till den andra kan må dåligt eller inte veta vad jag vill.

Visste du att tre av fyra som mår psykiskt dåligt undviker att berätta om detta för sin omgivning och

många, 50% av de som är psykiskt sjuka har upplevt att andra tagit avstånd eller inte accepterat dem när de berättat. Mer om detta kan du läsa i Hjärnkolls pressmeddelande.

Jag vet ju själv att jag kan vara annorlunda under perioder när jag mår dåligt. Från att vara glad och trevlig ena dagen till att tappa all ork och livslust nästa dag. Speciellt för min man och mina barn är detta jobbigt. När jag var yngre var det svårt att förklara för vännerna att jag inte kunde förmå mig att ens komma upp ur sängen fast det var roligheter och fester på gång, eftersom jag veckan innan var den som startat upptåg och varit sällskapsjuk.

Tänk om alla kunde förstå hur vi har det, vi som mår dåligt. På samma sätt som att någon har brutit benet och har svårt för vissa saker, eller någon har diabetes och bör undvika vissa livsmedel har vi våra besvär. De syns inte alltid och vi är så annorlunda. Våga fråga istället om personen som mår dåligt orkar berätta hur han eller hon känner. Bry dig om!

Det öppnar ditt sinne och du hjälper garanterat en medmännsika och vän!

Slutet gott-ett nytt fantastiskt år i sikte.

lånad från nätet

Nej, att ha ADHD eller ADD är faktiskt ingen ursäkt. Du eller jag kan inte skylla allt på vårt handikapp men det kan vara bra att veta att det kan orsaka vissa problem eller svårigheter som påverkar vårt beteende eller våra tankar.

Min man har svårt att förstå varför jag inte kan lära mig att lägga saker på sin rätta plats eller komma ihåg att barnen har gympa samma dag varje vecka. Detta är faktiskt saker som även vanliga dödliga kan ha svårt med.

Jag kan inte heller skylla min ADD för att jag vissa dagar får hundra saker gjorda medan jag nästa dag inte får ett dugg gjort.

Ibland är det svårare för de människor som finns runt omkring att acceptera våra ojämnheter i humör, kapacitet och funktion. Detta är saker som vi måste kämpa med att få att fungera varje dag och jag tror att det finns goda möjligheter att få livet att fungera med ADD/ADHD.

Det finns människor som begår brott, blir missbrukare, tjuvar, mördare med eller utan ADHD/ADD och det finns minst lika många utan diagnos. 

Likväl finns det presidenter, toppidrottare, forskare, musikstjärnor och andra framgångsrika människor med NPF-diagnoser, men det finns även andra som gått lika långt utan att ha begåvats med våra diagnoser.

Det är vi själva som bestämmer vart vi är på väg och jag vill inte se någon begränsning i våra möjligheter. Tänk på detta inför kommande år 2013.

Jag har satt upp nya mål inför 2013.

Dessa ska jag försöka nå och skulle jag misslyckas är det inte min ADDs fel.

Här har ni mina mål inför 2013:

Springa minst ett långlopp ( bla  Sydkustloppet 27 April) 

Fortsätta läsa på Universitetet, denna gång på heltid. 

Träna mer, styrka och uthållighet, eftersom detta hjälper mig att hålla min hjärna lugn.

Sedan får det räcka. Just nu räcker detta som stora mål. 

Vad har du för dig under nästa år?

En God Jul

 

En riktigt God Jul med mycket lugn och ro önskar jag er alla läsare.

Just lugn och ro kan vara svårt att uppnå när man som jag har en skenande hjärna som gärna springer i förväg och vill hinna före. 

Jag ser allt som skrivs i alla tidningar, recept på goda julgodsaker, pyssel som ska fixas och julklappar som ska köpas.

Jag vill hinna göra allt och givetvis ska huset vara nystädat, fönsterna putsade, granen disneylik och barnen nykammade och i strukna kläder.

Men...i min ADD-värld blir det aldrig så här och i år har jag verkligen försökt koppla bort den överhettade hjärnan. Både ekonomi och  energin har varit i botten, men vet ni vad?

Det blev julafton iallafall.

Granen är pyntad, vi gjorde två sorters julgodis, ICA har köttbullar och annat gott till salu, några klappar ligger under granen till barnen och vi har rena kläder på oss.

Ha en skön Jul ni också.

Cilla

Det som inte får hända.

Idag finns det en artikel i Aftonbladet om hur det går till på ett av alla behandlingshem i Sverige. Skrämmande läsning. Blir så arg över hur psykiskt sjuka blir behandlade. De befinner sig ju på hemmet för att de inte klara av sin vardag. Här hittar du artikeln.

I fortsättningen lovar jag att bli bättre på uppdatera sidan. Det är så mycket jag måste klara av i vardagen just nu.

Tack alla ni snälla som hört av er här på bloggen eller via mail och på telefon. Jag blir så glad att ni bryr er, men jag blir inte så glad av att höra att det är fler än mig som blir dåligt behandlade inom sjukvärden.

Det ska inte behöva var så att vi som mår dåligt och är lite annorlunda ska behöva förvara hur vi fungerar och hur vi mår.

Det liksom alla andras rättigheter till behandling ska vara lika.

Jag har iallafall fått träffat ännu en ny läkare sedan sist, och kors itaket. Om två veckor ska jag träffa henne igen! Samma läkare! 

Vet inte om hon kan göra något för mig, men det känns bra att få se samma människa en gång till inom loppet av ett par veckor.

Ha det bra ni andra där ute. Kämpa på!

När vården är sjuk....

Denna skylt skulle kunna sättas upp utanför min och andra patienters vårdinrättning i Ystad. Är nu så in i märgen arg och trött på deras "bollande" och icke-tillmötesgående av mig som patient och i behov av hjälp.

Efter att under flera års tid (20) mått psykiskt dålig och träffat olika specialister och annan sjukpersonal har jag nog i dagarna träffat några av de sämsta.

På psykiatri-inrättningen i min hemstad verkar det inte finnas några "fasta" läkare utan dessa hyrs in för olika perioder. Detta gör att ingen vet vad den andra gjort eller vad som ska göras. Patienten som i detta fall är jag, har under ett och ett halvt års tid nu fått träffa fyra olika läkare. Givetvis vet de  inte vet vem jag är och eller hur jag mår eftersom de aldrig verkar ha tid att läsa igenom min journal eller träffa mig mer än hastigast. En läkare som jag aldrig träffade skrev under två års tid ut depressionsmedicin till mig per telefon.

Nu har jag under de sista veckorna mått väldigt dålig, ångesten ökar markant och dagarna blir en pina. När jag påpekade detta för en ny läkare som gladeligen berättade att hon egentligen arbetar inom psyk i Stockholm, men nu arbetar här i Ystad under sin semester. (Två veckor på semesterort och så träffa lite trötta och dåliga  patienter som jag aldrig behöver se mer?????) Men det är ju så bra betalt att förena nytta med nöje....

Denna läkare ifrågasatte min arbetsförmåga, min behandling och konstaterade att ingen kollat upp mina blodvärden, blodtryck eller vikt under min medicinering med Ritalin. Ojdå!

När trycket tas ligger det på 150/105 och vilopulsen på 95.

Sköterskan som jag aldrig träffat blir förstummad och säger att någon läkartid finns inte att få förräns om en månad då nästa semesterläkare antagligen är på plats. Välkommen att ta trycket om en vecka, tack och hej.

I förrgår togs trycket igen och jodå, nu hade det ökat till 180/105. Snabbt fick jag en akuttid hos ännu en ny läkare som meddetsamma undrade varför jag kom till henne. Hade jag högt blodtryck skulle uppsöka en vårdcentral. Då jag bröt ihop och vart ledsen över att ingen verkade förstå eller vilja ta tag i mitt problem sa hon att skulle läsa lite i min medicinering och se om  det var några konstigheter där. När hon då, som aldrig träffat mig förut, aldrig läst min journal eller hört mina problem ser att jag hur jag medicineras säger: Detta ska du inte stoppa i dig. Sedan läser hon högt för mig ur FASS om vilka biverkningar medicinerna har och konstaterar att nu ska jag utmedicineras i väntan på utredning! 

Så hon gör inget åt mitt höga blodtryck, sågar de andra läkarnas diagnoser och medicineringar vid fotknölarna och skickar hem mig.

Efter att ha varit på vårdcentralen nu två dagar i rad och fått blodtrycket mätt ska jag om några timmar träffa min "husläkare". Hur ska detta sluta?

Om en månad har jag ännu en tid hos en femte läkare i Ystad.

Vart ska man vända sig när vården är sjuk? 

Hur ska jag som inte redan mår bra orka ifrågasätta och kräva hjälp när ingen vill hjälpa?

Blir så trött och ledsen.

Myror i brallan

...har jag gott om och just nu försöker jag minska på alla måsten. Att lära mig koppla av är därför just nu prio nummer ett.

Därför tar jag nu en paus härifrån.

Ha det gott i sommarvärmen!